Socialdemokraternas integrationsminister Anders Ygeman har varit på en resa. Han har varit i Danmark. Det är såklart trevligt för honom. Dessutom så har Ygeman också fått avlägga en reserapport i ett heluppslag i Dagens Nyheter (1/8). Detta var ingen nöjesresa, annars hade det nog blivit svårt att skriva ihop en hel intervju i DN och denna ledare.
Anders Ygeman har varit i Danmark och tittat på utsatta områden. Med sig hem från det besöket i Danmark har ministern tagit med sig åtgärder som han nu också vill införa i Sverige. Det första handlar om mål för hur stor andel personer med utomnordisk bakgrund ska få bo i ett bostadsområde. Vidare handlar förslagen om att ställa högra krav för att få en bostad i utsatta områden så att arbetslösa personer sprids ut över alla områden i en kommun.
Dessa förslag baseras på den danska regeringens mål om att deras utsatta områden ska ha maximalt 30% personer med utomnordisk bakgrund. Dock så är det inte de orden Danmark använder, de kallar personerna för ”icke-västliga”. Ygeman har mjukat upp förslaget lite för göra det mer välsmakande för den svenska väljarkåren, han vill inte klassa personer som ”icke-västliga” utan nöjer sig med utomnordisk bakgrund och vill sätta det svenska målet till 50% i stället för 30%. Socialdemokraterna verkar tro att om man bara ändra lite ord och siffror så kommer ingen märka att man försöker dela upp människor i två grupper baserat på deras ursprung och bakgrund.
Som med alla politiska förslag så måste man fråga sig vilka problem är detta tänkt att lösa. Anders Ygeman är tydlig med att det är för att bryta segregationen. Han tar upp att det är gör det svårare att lära sig svenska om man bor i ett område där man klara av att leva sitt liv på hemlandets språk och aldrig behöver prata svenska, det borde inte vara ett kontroversiellt ställningstagande och de flesta håller nog med ministern där. Ansatsen är i grund och botten god, vi vill ha en bred mångfald i alla bostadsområden. Vi vill att det ska finnas förebilder för unga människor. Förebilder som kan svenska har ett jobb och utbildning. Var Ygeman och Socialdemokraterna kör i diket är när de antar att de förebilderna inte kan ha samma bakgrund som finns i just det området.
I övrig så verkar Ygeman inte kunna specificera hur de olika delarna av segregationen ska brytas, han nämner arbetslöshet och utbildning enbart i förbifarten. Uppenbarligen har Anders Ygeman stirrat sig bild på möjligheten för staten att utöva social ingenjörskonst att han glömmer bort att segregation inte enbart handlar om var man bor utan även tillgång till utbildning av hög kvalitet, givande arbetsplatser och möjligheten att göra en bostadskarriär. Ingen av dess problem skulle lösas med de danska förslagen. Det finns inga genvägar och ”quick fixes”, för att lösa segregation krävs ett metodiskt arbete med fokus på jobb, skola och språk. Men ett utspel om långsiktiga satsningar och metodiskt arbete är inget som går hem i en valrörelse, då får vi nöja oss med Ygemans importerade rasism.
I stället för att svenska politiker vallfärdar till Danmark för att inspektera alla deras ”hårdare tag” mot både kriminalitet och migration så kanske man ska ta och staka ut en egen väg? En väg som bygger på jobb, utbildning och medmänsklighet, men också ställer krav. Sådant blev inte heller fallet denna gång. Socialdemokraternas vändande av stenar verkar bara ske på andra sidan Öresundsbron.
På nästa danmarksresa får vi hoppas att Ygeman kan lämna rasismen i Danmark och köpa med sig ett flak Tuborg i stället.