En kort stund i deras flöden på sociala medier och en mörk verklighet uppenbarar sig. ”För lite och för sent, men det är ofta så tjejer gör.” ”Ni är landsförrädare och förhoppningsvis får ni sota för det inom kort.” ”Fy fan vad korkad du är.” ” Svenskfientliga as. ”
De nedvärderande uttrycken haglar minst sagt tätt. Vilken nivå personen befinner sig på i den demokratiska stegen spelar ingen roll. Situationen är inte begränsad till riksdagspolitiker, utan även kommunala och regionala representanter får utstå påhopp. Inte sällan av grannar, före detta skolkamrater eller på annat sätt bekanta personer. Någon i deras närhet som anser sig ha rätten att förminska, förlöjliga eller hota dem med anledning av personens roll.
Politikernas trygghetsundersökning (Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, 2019) visar att var tredje aktiv politiker under 2018 utsattes för trakasserier, hot eller våld. Mer än 80 procent av de förtroendevalda politikerna uppgav att de har fått utstå den här sortens angrepp mer än en gång. För kvinnor har 14 procent av de angrepp de utsätts för en sexuell karaktär, för män sju procent.
Inte ens en femtedel av händelserna polisanmäls. Anledningarna som uppges för att inte ha anmält är många. Att anmälan inte skulle leda någon vart eller att man på egen hand hanterade situationen är några av dem. Anmärkningsvärt är att 20 procent av anledningarna uppges vara att man anser att trakasserierna, hoten och våldet är en del av uppdraget.
Ämnet har omtalats förut, men budskapet om att även politiker är människor verkar inte ha gått fram. Att våra folkvalda utsätts för den här sortens behandling är ett demokratiskt problem. Att de anser sig behöva acceptera hotelser som en del av sin vardag är även det bekymmersamt.
Speciellt blir det ett problematiskt, eftersom BRÅ:s undersökning visar att yngre politiker blir utsatta i en högre grad än äldre. I en representativ demokrati är det av högsta vikt att det i praktiken finns de som är beredda att företräda även andras åsikter. Värst var situationen under 2018 för de yngre än 30 år. Om unga inte vågar engagera sig i vår demokrati, riskerar tillväxten av politiker att sina.
Yttrandefrihet är inte oändlig, inte ens gentemot aktiva politiker vars agerande man inte uppskattar. Rätt att säga vad man vill är inte större än folkvaldas rätt att leva ett liv utan trakasserier, hot eller våld. Inte ens om man skriver ut sin åsikt, istället för att uttala den.
Politiker ska ifrågasättas. De ska granskas och tvingas att ta ansvar för sina beslut. De ska där emot inte behöva oroa sig för sin egen eller sina anhörigas säkerhet. Förtroendevalda ska inte heller behöva se på händelserna som en del av det uppdrag de tagit sig an. Det är inte mänskligt att begära det av personer som väljer att ägna sin tid åt att representera vårt demokratiska system.