Jag var länge en avvikare. Jag var fossilen som vägrade swisha, använde kortet sparsamt och bar runt på en plånbok med kontanter i. Men undan för undan har jag fallit till föga och låtit mig dras in i det allt kontantlösare samhället.
Delvis blir man tvingad. Parkeringsautomater som inte accepterar mynt. Affärer som inte vill ha mina pengar, utom i elektronisk form. Små kortbetalningar som blivit smidigare, sedan de inte ens vill ha min kod längre. Till slut avvänjs man från att söka upp allt glesare belägna uttagsautomater.
Men nu är det nog! Nu vill jag återgå till att bli en flitig kontantanvändare. Jag tänker inte låta mig dompteras längre.
Först och främst är det en solidaritetshandling med alla dem som av olika skäl aldrig blivit en del av det kontantlösa samhället. Världen håller på att stängas för dem. De tvingas in i en ny värld som de kanske inte alls kan hantera. Enligt en studie av forskare vid KTH som publicerades i fjol kan Sverige vara kontantlöst redan 2025. Det är många som med förenade krafter försöker driva det dithän. Banker och företag som inte vill ha de kostnader som följer med att hantera kontanter. Fack och företag som vill minska rånrisken. Det kontantlösa samhället framhålls som en effektiv lösning, utan hänsyn till dem som drabbas.
Men vilken kapitulation inför kriminaliteten är det inte, när kontanter ska avskaffas för att staten inte klarar av att sköta uppgiften att upprätthålla respekten för lag och ordning.
Vi behöver dessutom kontanter som ett parallellt betalningssystem till de kontantlösa av beredskapsskäl. Staten talar med kluven tunga, när den envetet jobbar för att avskaffa kontanter samtidigt som medborgarna informeras om att de i händelse av en krissituation bör ha en viss mängd kontanter undanstoppade därhemma. Var ska denna säkerhet inför sårbara elektroniska betalsystem, när samhället verkligen har blivit kontantlöst? Är det ädelmetaller vi ska samla på oss, eller något annat man kan idka byteshandel med, när vi i ett krisläge går från det kontantlösa till det penninglösa samhället? Farmors brosch mot fem burkar bönor och en påse ris?
Jag gillar heller inte hur både stat och företag kan kartlägga oss med hjälp av våra elektroniska och kontantlösa transaktioner. Kontanter kan ge integritet. Ett visst mått av skydd och privatliv i ett samhälle där information om konsumenter och medborgare är en ofta omsatt hårdvaluta.