LIBERAL ASPEKT
Sedan 2007 finns en nollvision mot vräkningar av barnfamiljer. Det var Alliansregeringen som slog fast att inga barn ska tvingas lämna sina hem och växa upp på vandrarhem eller i jourboenden. Något som kan tyckas mer än självklart. Trots det vräktes enligt Kronofogdens statistik hela 572 barn under 2022. Det är den högsta siffran sedan 2012 och en ökning med 123 barn på bara ett år. Utvecklingen har gått åt fel håll under lång tid och ser dessutom ut att eskalera.
“Det är en oroande utveckling och väldigt tragisk. Jag har själv jobbat som kronoinspektör under sex år och det är en av de värsta arbetsuppgifterna vi kan ställas inför”, säger Davor Vuleta, analytiker på Kronofogden (Dagens Samhälle 23/2 -22).
Huvudansvaret för att förhindra att barn vräks ligger hos kommunerna. Och redan 2010, tre år efter att strategin för att minska antalet hemlösa och vräkningar av barn antagits, påpekade dåvarande folkhälsominister Maria Larsson (KD) att många kommuner inte tog sitt ansvar. Larsson efterfrågade en skärpning av socialtjänstlagen som satte större tryck på landets socialtjänsthandläggare att ha ett närmare samarbete med Kronofogden. I en del kommuner har så skett, men fortfarande saknas det på flera håll runt om i landet rutiner för att förhindra barnvräkningar. Något som lett till dagens situation.
Förra året fick också Kronofogden ett regeringsuppdrag att förebygga vräkningar med särskilt fokus på barn. Men trots det är antalet barn som tvingas lämna sina hem under årets fem första månader fler än samma period förra året. Även totalt har antalet avhysningar ökat i år. Enligt Davor Veleta hade det dock kunnat se ännu värre ut om Kronofogden inte trappat upp sitt arbete (SvD 3/7).
Att barn fortfarande tvingas växa upp i tillfälliga boendelösnignar är ett misslyckande för hela samhället. För det går att förhindra. Det finns kommuner som lyckats minimera eller helt stoppa vräkningar av barn. Men då krävs att socialtjänsten, Kronofogden och hyresvärdarna, såväl de kommunala som de privata, har ett nära samarbete och att kontakt tas omedelbart när en barnfamilj ligger efter med betalningar. Rutiner måste finnas och efterlevas för att hjälpa och stötta medan tid ännu finns. Fungerar detta är det en vinst för alla parter. Barnen som slipper hamna på gatan, bostadsbolagen som får in sina pengar och kommunen som slipper stå med skenande kostnader för dyra jourboenden. Regeringen måste ställa hårdare krav på samarbete mellan myndigheter och de kommuner som ännu inte har fungerande rutiner för att stoppa barnvräkningar måste införa detta omedelbart. Det är dags att nollvisionen blir en realitet.