LIBERAL ASPEKT
Barndiabetes ökar lavinartat i Sverige.
När vi diskuterar allvarliga barnsjukdomar talar vi ofta om hur många barn som dör varje år. Vi pratar också om hur många barn som insjuknar. Men vi pratar sällan om barnet självt.
Hur en liten individ som nyss har börjat ställa hundra frågor om det abstrakta begreppet ”döden” långsamt börjar förstå att det kanske kommer dö innan sina föräldrar. Eller barnets känsla när mamma och pappa förklarar att det har en sjukdom som aldrig kommer att försvinna.
Den 14 november infaller Världsdiabetesdagen. En FN-dag som sätter fokus på de människor som lever med sjukdomen diabetes. Något allt fler barn och unga i Sverige gör.
Just nu finns drygt 9 000 barn i Sverige som har drabbats av den autoimmuna sjukdomen diabetes typ 1. Det är den högsta frekvensen i världen efter Finland. Det finns inte något botemedel eller någon förklaring till varför så många svenska barn drabbas.
Det är inte bara föräldrar och syskon som påverkas, utan också hela avdelningar på förskolan och lärare i skolan som behöver utbildas för att veta hur de ska agera om barnets insulinnivåer sviktar. Specialresurser måste sättas in för de barn som är för små för att själva kunna ta ansvar för sin behandling. Ett barn som inte ens har lärt sig läsa kan inte förväntas hålla koll på rutinerna som krävs för att överleva.
Barn behöver förstå att deras klasskompis har en obotlig sjukdom. Att en bästis som nyligen har fått sin diagnos inte kan eller vågar vara med på ett pyjamasparty.
Tonåringar behöver få kunskap om att diabetes typ 1 inte är en följd av att man ätit för mycket godis. Vården vittnar också om att tonåringar väljer att hoppa över doser för att de inte vill vara annorlunda än sina vänner.
Sjukdomen drabbar inte bara barnet rent medicinskt, utan även socialt. Dessutom leder oro och det initiala behovet av tillsyn dygnet runt ofta till att föräldrarnas psykiska hälsa försämras, något som i sin tur påverkar ett redan utsatt barn. Enligt en undersökning av Barndiabetesfonden upplever nio av tio föräldrar att de skuldbeläggs då andra felaktigt tror att barnet har ätit för mycket socker.
Föräldrar får heller inte ersättning från Försäkringskassan när de är med under personalutbildningar, eller av andra anledningar behöver vara med sitt barn under ordinarie arbetstid.
Redan för över 40 år sedan konstaterade svenska forskare att antalet barn som får diagnosen diabetes typ 1 ökar varje år (Läkartidningen 2002). Då skedde ökningen långsamt, men relativt stadigt. Sedan dess har antalet barn som fått diagnosen ökat lavinartat.
Tidigare nämnda rapport från Barndiabetesfonden visar att antalet inrapporterade fall ökade med 62 procent mellan 2017 och 2022. Resultatet bör dock tolkas med försiktighet eftersom inrapporteringsgraden från vården har stigit.
Det finns ingen tydlig förklaring till varför det har blivit så här mer än att det handlar om en kombination av genetik och miljö.
Just därför måste fler lära sig mer om den allvarliga sjukdomen. Vi kan inte låta vår okunskap påverka barn som redan befinner sig i en utsatt situation som kommer att påverka resten av deras liv. Världsdiabetesdagen är en bra dag att börja.