Allt fler flyttar från storstäderna. Ny statistik från SCB utmanar den i Sverige så bergfasta föreställningen om urbaniseringens kraft. Det så kallade inrikes flyttnettot är negativt för landets tre storstadskommuner. Stockholm tappade nästan 4000 personer, Göteborg knappt 2500 och Malmö drygt 1000.
Visst utgör storstäderna en urstark lockelse för många. Men den som har skaffat jobb och boende i en storstad har nödvändigtvis inte slagit ner bopålarna för gott. Snarare verkar bjässarna till städer bli en anhalt för allt fler under en tid av livet, men utan att vara slutmålet. Att det ändå kan verka som att storstäderna sväller likt suffléer beror på inflyttningen av utlandsfödda – den gruppen gör att det ändå kan bli en positiv befolkningsutveckling på sista raden.
Vilka är det då som flyttar från storstadskommunerna? Enligt Stockholms handelskammare är det människor som står beredda att bilda familj. Personer som lär värdera kärnfamiljen högt, såväl som ett tryggt hem och arbete. Kanske finns ett sökande efter mindre gemenskaper, ett större hus eller en fin trädgård. De värden som i så fall är drivande när flyttlassen packas kan kodas som klassiskt borgerliga. Det skulle betyda att det är en blå våg som driver människor att lämna städerna, snarare än en ny grön sådan.
Säkerligen kan också ekonomiska överväganden påverka när en annan bostadsort ska väljas. Prisutvecklingen i många stadskärnor har varit brutal under senare år. Klyftan mellan den som är inne på bostadsmarknaden och den som står utanför blir på många ställen allt tydligare. Nya amorteringskrav har gjort det svårare för många att få en första bostad på platser där det är riv på marknaden. Det gör att utflyttningen till en del orter kan drivas av en ekonomisk logik. I Sverige är det svårt att bli rik på förvärvsarbete, i stället sätts stort hopp till värdeökning på fastigheter. Samtidigt lär andra dra sig från att gå in på den ägda bostadsmarknaden, som ett resultat av investerad tid och pengar i bostadsköer.
Att billigare bostäder lockar en del från storstäderna står dock inte nödvändigtvis i motsats till att annat också spelar in, som möjligheterna till lugnt familjeliv. Ökad kriminalitet i en del städer kan säkerligen också ingå i ekvationen. I viktiga livsbeslut brukar det vridas och vändas på det mesta.
Storstadens lockelse är inte huggen i sten. Att mindre kommuner över tid tappar befolkningsantal är ingen naturlag. Snarare pekar alltmer på att småstäder och landsbygder har en stark attraktionskraft, kanske särskilt för människor som har familj och goda minnen kopplade till platsen. En väl fungerande skola lär också vara viktig för att locka hemvändare.
Landets mindre kommuner kan surfa på den blåa vågen.