Krönika
Regionen ska inte lägre tillhandahålla borgerliga begravningsförrättare. Detta beslutade regionfullmäktige på sitt sammanträde i måndags den 17 februari. Den kommunala förrättningen av begravningar för avlidna gotlänningar snedvrider konkurrensen på marknaden. Objektivitetsprincipen har företräde. Allt detta enligt det mycket knapphändiga underlag som vi i fullmäktige hade som underlag för beslut. Vi socialdemokrater tillsammans med övriga i oppositionen protesterade. Men det räckte inte. Med Sverigedemokraternas stöd i frågan fick Alliansen och Eva Nypelius (C) som dom ville och marknaden gavs företräde. Och regionen kan i bästa fall spara 200 000 kronor. Vilket är en 30 000-del av regionens totala budget.
Varje år dör ungefär 600 gotlänningar. Vanligast är att begravningen hålls i någon av våra många fina kyrkor. Begravning fungerar ju ofta som ett avsked för anhöriga och vänner. I kyrkan blir det här väldigt tydligt, där prästen är navet i avskedet och avskedet därmed får den värdighet livet förtjänar.
Men för avlidna som inte är med i Svenska Kyrkan eller där begravning i kyrkan väljs bort finns möjlighet till en borgerlig begravning. En borgerlig begravning kan utformas helt efter den avlidnes eller efterlevandes önskningar. Fram till i måndags framstod det som självklart att samhället, i form av någon av de fem av regionfullmäktige utsedda begravningsförrättarna, kostnadsfritt skulle medverka i avskedet av en frånfallen gotlänning. För mig är det en värdighetsfråga. En människa som levt sitt liv i ett samhälle, bidragit och varit med i en större gemenskap, förtjänar ett värdigt avsked. Och om den värdigheten är i form av kommunala begravningsförrättare så är det vår plikt mot en medborgare att komma. Samhället måste vara till för individen och inte tvärtom.
Om lite drygt en vecka finns inga kommunala borgerliga begravningsförrättare kvar. Och i fullmäktige framkom att begravningsbyråerna ännu inte har några egna att förmedla. Så Gotland står just nu utan. På många platser i Sverige finns privata alternativ. Ofta till en kostnad på ca 4 000 kronor.
I det fall den avlidne inte lämnat pengar efter sig nog att bekosta begravningen kan socialtjänsten hjälpa till. Men bara upp till en kostnad om 25 110 kronor. Det räcker knappt i dag till något utöver det jag anser vara värdigt i form av gravsten, annons, blommor, transporter och kista eller urna. Det enkla måste kanske göras torftigt för att även få med kostnad för förrättare.
Så går det när marknaden ges företräde. Då får anständigheten begravas