LIBERAL DEBATT
I förra veckan skrev regionstyrelsen till energiminister Anders Ygeman med en begäran om att regeringen ska sätta fart på Energimyndigheten som har uppdraget att ”Gotland skall gå före i omställningen till ett hållbart energisystem”. Fokus i skrivelsen ligger på den tredje elkabeln och att Energimyndigheten verkar sakna drivkraft och resurser för koordineringen av sitt uppdrag.
Jag tycker det är bra att regionstyrelsen via ordförande Eva Nypelius och regiondirektören Peter Lindvall skrivit detta brev. Jag har inga synpunkter på innehållet.
Hur går det då för regionen i omställningen till ett hållbart energisystem? Om vi lyfter blicken bort från andra aktörer och tittar på regionens egen insats så får vi politiker ställa oss med skammens rodnad i någon lämplig skamvrå. Här kommer några hårda fakta. De flesta siffror är från 2019.
I kategorin personbilar och lätta lastbilar har regionen 316 diesel, 192 gas, 5 el och en bensinhybrid. Bränsleförbrukningen var följande: 389 000 liter diesel, 37 000 liter bensin, 125 000 kg biogas och 669 liter HVO.
Det mesta av dieselbränslet skulle omedelbart kunna bytas ut till förnyelsebar HVO, då regionen aktivt valt att köpa in bilar godkända för HVO. Man brukar räkna om växthusgaser till koldioxidekvivalenter och om 300 000 liter diesel ersätts med HVO skulle det vara en minskning av över 800 000 kg koldioxidekvivalenter (källa: Nestes besparingskalkylator). Detta kan vi göra direkt, utan statlig inblandning.
En annan åtgärd med omedelbar nytta skulle vara att i regionens upphandlingar ställa krav på förnyelsebara drivmedel. I dag gör vi det i några sektorer. Kollektivtrafiken är väl det mest kända exemplet. Där har vi krav på biogas eller HVO (men inte fullt ut i särskild kollektivtrafik).
I andra sektorer är det ett helt blankt papper. Inom teknikförvaltningen görs det löpande upphandlingar av olika entreprenad- och transportarbeten. Dessvärre har vi ingen kunskap om hur mycket växthusgaser som genereras i denna sektor, då vi inte begär någon miljöredovisning av bränsle i upphandlingarna.
Vi ställer inte heller krav på förnyelsebara bränslen i upphandlingarna. Miljönyttan med att kräva förnyelsebara bränslen blir betydligt större än regionens egen påverkan, då fler och fler entreprenörer kan förväntas att byta bränsle när kundefterfrågan ökar.
Så här års börjar finslipningen av förvaltningarnas mål- och aktivitetsplaner för nästa år. Jag känner inte till någon förvaltning som har koll på sin miljöpåverkan via drivmedel (inte hittat i någon redovisning) men i avsaknad av sammanhållen redovisning vet jag inte om jag letat överallt.
Jag vill med den här debattartikeln uppmana mina politikerkollegor att lyfta dessa frågor i sina respektive nämnder. Miljön kan inte vänta.