Replik till Mats Linder.
Misstänkliggörandet av länsstyrelsen för att ha manipulerat uppdraget att komplettera Natura 2000-nätverket i syfte att förhindra brytning på Bunge Ducker fortsätter. Mats Linder återger i onsdagens ledare ett mejlsamtal mellan Dagens Opinion och chefen för länsstyrelsens naturvårdsenhet, där Anna-Lena Fritz bekräftar att uppdraget 2014 till länsstyrelserna kom från regeringen, inte från EU. Detta refererar Linder med närmast triumferande tonfall.
Men att vänta sig något annat svar är snudd på enfaldigt. Det går självklart inga uppdrag direkt från EU till svenska länsstyrelser, utan kontakten sker mellan EU och den svenska regeringen, i detta fall alliansregeringen 2014, som sedan lämnade uppdraget vidare.
Det Linder vet men medvetet utelämnar är att förutom det allmänna EU-uppdraget att komplettera Natura 2000-nätverket har EU intresserat sig speciellt för hur tidigare regeringar har hanterat Bästeträskområdet vid utseende av Natura 2000-områden. I ett brev till regeringen från EU:s miljödirektorat i februari 2012 stod följande att läsa:
”Det verkar följa av dokumentationen som är tillgänglig för kommissionen, särskilt av ett brev av den 4 maj 2006 från det svenska miljöministeriet till kommissionen, att de framtida möjligheterna till kalkstensutvinning på Gotland har beaktats när Natura 2000-områden i dessa delar av Gotland har föreslagits till kommissionen.
Det följer emellertid av etablerad rättspraxis att endast vetenskapliga kriterier bör användas när gränserna för Natura 2000-områden beslutas. Ekonomiska och sociala krav ska inte beaktas.
Med tanke på den tillgängliga informationen verkar det alltså finnas tecken på att kalkstensutvinning felaktigt har tagits i beaktande i utseendeprocessen av de svenska myndigheterna och därmed hindrat kommissionen från att korrekt utföra sin uppgift att skapa ett sammanhängande nät av Natura 2000-områden.”
I ett brev 2015-04-01 återkom EU:s miljödirektorat med nytt påpekande. Som synes hade länsstyrelsen liksom regeringen starka skäl att denna gång rätta till vad som gjordes fel vid förra tillfället. Att som Linder påstå att det inte fanns några EU-krav som fick länsstyrelsen och Naturvårdsverket att agera som de gjorde är undanhållande av fakta.
En reflektion: Om regeringen 2006 inte felaktigt tagit hänsyn till kalkindustrin hade vi kanske sluppit den utdragna processen och dagens infekterade debatt.