Replik på ”Gotlands sjukvård behöver blodtransfusion”.
Mats Linder resonerade den 27 mars i sin ledare om några utmaningar sjukvården på Gotland står inför. Vid ett tillfälle skrev han ”Är det inte så att det krävs en radikal organisatorisk åtgärd när en liten sjukvårdshuvudman som Gotland år efter år – med mycket enstaka undantag – misslyckas med att hålla kontroll över skenande kostnader”? Det finns två tankespår i denna mening som jag vill bemöta och resonera vidare kring.
1. Vi har under flera år beskrivit hur det ekonomiska underskottet inom Hälso- och sjukvården i grunden bygger på en underfinansiering som är svår att spara bort. En underfinansiering i budgeten löser inte regionens totala ekonomi eftersom underskotten i så fall dyker upp vid ett bokslut. Det som sjukvården behöver är ett realistiskt utgångsläge med ekonomiska förutsättningar för att möta framtiden.
Den medicinska utvecklingen går hela tiden framåt vilket innebär att vi kan behandla allt fler patienter där det tidigare inte var möjligt. Det kommer läkemedel för nya patientgrupper och förbättrade läkemedel för redan befintliga. Jämlik vård förutsätter att Gotland följer de nationella rekommendationer och hänger med i sjukvårdsutvecklingen. Det innebär fantastiska möjligheter för patienter men kostar pengar vilket är en ekonomisk utmaning för hela sjukvårdssverige.
Det är skillnad mellan okontrollerade, skenande kostnader och en kostnadsutveckling som går utanför de ekonomiska ramarna som fullmäktige tilldelar hälso- och sjukvårdsnämnden. Jag vill påstå att vi har bra koll på vad som kostar och målmedvetet jobbar med kostnader som inte är önskvärda. Däremot har vi en hög kostnadsutveckling på grund av ovanbeskrivna möjligheter som en allt mer avancerad sjukvård erbjuder. Denna kostnadsutveckling gäller i princip alla landsting. Alla, stora som små, har svårt att klara sjukvårdsbudgeten. För 2014 visar 20 av 21 landstingsresultat för hälso- och sjukvården röda siffror. Endast Gävleborg lyckas hålla sin budget. SKL:s beräkning av förutsättningarna säger att landstingen tvingas höja skatten avsevärt de närmaste åren.
2. När det gäller samgående i ett större landsting tror jag att det är allt för lätt att tro att detta skulle lösa de utmaningar vi har att erbjuda bra sjukvård på Gotland. Det finns en uppenbar risk att delar av den planerade sjukvården i så fall rycks bort från ön. En stegvis nedmontering av sjukvården på ön riskerar i längden även undergräva möjligheterna att bedriva bra akutsjukvård. En sådan utveckling tror jag inte gotlänningarna är intresserade av – även om det kanske skulle bli något billigare.
Vi arbetar med att få till ett avtal kring fördjupat samarbete med Stockholms Läns Landsting. En större integrering med denna part är helt nödvändigt. Att uppgå i en Storregion och därmed överlämna viktiga val om framtidens hälso- och sjukvård på Gotland till någon annan känns däremot inte lika lockande.