Två personer skadades svårt. Alla föll offer för en vårdslös bilist som jagades av polisen. Nu ska särskilda åklagarkammaren att utreda polisens agerande. Borde poliserna inte insett att det var stor risk för att något sådant kunde hända? Borde de inte, för allmänhetens säkerhets skull, ha avbrutit jakten och låtit brottslingen löpa?
Jag tycker inte att det är fel att dessa frågor ställs. Men för en rättvis bedömning av polisens arbete så är det några andra frågor som behöver svar också.
Vad skulle bli konsekvensen om polisen låter alla brottslingar löpa, så fort de försöker fly i hög fart? Vad skulle hända om alla brottslingar visste att allt man behöver göra är att trampa på gasen, så kommer man med säkerhet undan?
Vad skulle bli konsekvensen om grova återfallsförbrytare fick straff som hindrade dem att begå nya brott? Aftonbladet skrev i går om den vansinnesförare som körde ihjäl den medelålders mannen under sina försök att undkomma polisen. Det visar sig att det inte är första gången han kört som en vettvilling eller begått andra brott. Tvärtom är han en notorisk lagbrytare som vid ett flertal tillfällen flytt från polisen under uppseendeväckande former i stulna bilar. Han har kört i 230 knyck på fel sida av vägen. Han har styrt sin bil rakt mot polisen för att tvinga ner dem i diket.
Enligt en kartläggning genomförd av SVT:s ”Uppdrag granskning” i fjol var han under fyra år misstänkt för 221 brott. Brottsligheten började när han var i 15-årsåldern, men det var först när han blev myndig som han åkte i fängelse för två rån, två grova stölder och två grova hälerier. Men han släpptes ju snart från fängelset igen, trots att man i hans cell hittade listor med registreringsnummer på stöldbegärliga snabba bilar. Tydligen hade han betett sig problematiskt under fängelsetiden. Han hade fått flera varningar och placerats i isoleringscell. Ändå släpptes han, i vanlig ordning, efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet.
För gott uppförande? I Sverige behövs inget gott uppförande.
Aftonbladet rapporterade om den förestående frigivningen för tre månader sedan. Om hur polisen varskott personalen att återfallsförbrytaren skulle släppas och att man fruktade, på goda grunder har det nu tyvärr visat sig, att han skulle begå ny brott, nya bilrån. Men nu blev det alltså med dödlig utgång.
Naturligtvis ska biljakten utredas, men jag kan väl avslöja att jag inte är benägen att lägga någon skuld på polisen. Främst ligger skulden naturligtvis på brottslingen. Men varför var han överhuvudtaget på fri fot och förmögen att begå nya brott? Varför tvingades poliserna riskera sina egna liv för att ännu en gång jaga en livsfarlig återfallsförbrytare, som de redan tidigare har fångat?