Gör skillnad att låsa in återfallsförbrytare

Jag har aldrig oroat mig över att spankulera genom Visby nattetid. Men det är kanske läge att börja med det.

Anställd med nycklarna till Norrtäljeanstalten.

Anställd med nycklarna till Norrtäljeanstalten.

Foto: Tomas Oneborg/TT

Brott & Straff2020-02-21 05:57
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Polisen verkar åtminstone tycka att oro är befogad just nu. Efter flera anmälningar om rån och rånförsök i Visby under de senaste veckorna, sade chefen för polisen på Gotland Torbjörn Nilsson i går till Helagotland:

– På ett övergripande plan är det bedrövligt att vi har människor som inte känner sig trygga och blir utsatta för någonting sådant här.

GA beskrev i går fyra personrån som begåtts av gärningsmän som beskrivs på ett likartat sätt. Flera mörkklädda personer med uppfällda huvor har gett sig på ett ensamt offer.

Det innebär visserligen inte att gärningsmännen är desamma från fall till fall. Men om det är så, så innebär det att det som ser ut som en våg av rån snart kan vara över, om polisen lyckas identifiera och lagföra rånarna. Så rånen ska inte trissas upp som att de är representativa för samhällsutvecklingen på Gotland.

Om man kan plocka bort grova brottslingar från gatorna och frihetsberöva dem så gör det skillnad. Brottslingar jobbar inte på en arbetsmarknad där en avbytare kliver in och gör jobbet om den ordinarie rånaren får förhinder.

På nationell nivå är speciellt rån mot unga något som på några få år blivit mycket vanligare och brutalare, och det säger väl tyvärr något som samhällsutvecklingen. Tyvärr säger det också att det ibland inte hjälper så mycket ens när polisen är framgångsrik, när det gäller dessa brott. Ett sådant exempel fick vi i går när Södertörns tingsrätt fällde två gärningmän för att de i höstas rånat och förnedrat ett offer. De slog och sparkade honom. De urinerade på honom. Tvingade honom att ta av sig sina kläder. Dessutom filmade de sina övergrepp och offrets hjälplöshet och lade ut det på sociala medier. De var dessutom inblandade även i andra rån.

Åklagaren var nöjd med domen. Den blev som förväntat, som han uttryckte sig, men på en punkt fick han inte rätten med sig. För den ena gärningsmannen, som åklagaren beskriver som mycket brottsaktiv, hade han yrkat på sluten ungdomsvård. Men så blev det alltså inte domen. Det blev vanlig ungdomsvård – vi kan kalla den öppen. Dessutom fick den ene 50 timmars ungdomstjänst och den andre 30 dagsböter (vilket sannolikt innebär totalt 1 500 kronor). 

Hade gärningsmannen varit vuxna så hade påföljderna blivit mer kännbara. Men nu är de alltså 16 år. Hade de varit ännu lite yngre så hade deras brottslighet överhuvudtaget inte tagits upp i en rättegång.

När brottslingarna blir yngre, så unga att de får väldigt lindriga eller inga straff, så är det en utveckling som måste bemötas med andra medel än som nu finns tillgängliga. Både för samhällets och för brottsoffrens skull.