Trettiofyra punkter blev till slut regeringens förslag mot gängkriminaliteten. Detta efter att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna hoppat av de förhandlingar där alla partier utom SD ingick. 
Att M, KD och L lämnade förhandlingarna, på grund av att regeringspartierna inte ville kompromissa tillräckligt, var rimligt ur det hänseendet. Förslag som inte upplevs som giltiga av alla ska heller inte undertecknas av alla. Det hade bara resulterat i en uppgörelse som liknar decemberöverenskommelsen, där en handlingskraftig opposition avväpnas. Nu kan M, KD och L – samt även SD – från riksdagen rösta för de regeringsförslag som är rimliga, men rösta emot eller ge alternativ till andra förslag.

Bland ljusglimtarna i regeringens 34 punkter finns ungdomsövervakning och vissa andra skarpare åtgärder för att förhindra att omyndiga ungdomar fortsätter att begå brott. Dessvärre har ett flertal åtgärder trubbats av, vilket Moderaterna påpekade på en pressträff på måndagen.
Det är till exempel anmärkningsvärt att regeringen inte föreslår utökade befogenheter för kameraövervakning och att den slopade straffrabatten för unga vuxna bara föreslås gälla för grov och upprepad brottslighet. Här kan M förhoppningsvis vinna stöd för ordentliga förslag i riksdagen. En person som är myndig ska också ta fullt ansvar för sina kriminella handlingar. Det riskerar att grusa vissa unga personers framtid, men som det ser ut i dag är det att föredra framför fortsatt brottslighet. Om vi inte helt kan rädda en grovt kriminell 18-åring kan vi åtminstone hindra denne från att begå nya brott. Då har barnen i bostadsområdet en person färre som uppmuntrar till en kriminell livsstil.

Dessvärre vill M inte släppa frågan om införande av anonyma vittnen och kronvittnen, som i regeringens förslag enbart ska utredas. På dessa punkter bör M backa, om inte nu så när utredningarna tydliggjort den enorma rättsosäkerhet som framförallt anonyma vittnen innebär. Det hör inte hemma i en demokratisk rättsstat, som hellre friar skyldiga än dömer oskyldiga.
Anonyma vittnen innebär att en åtalad fråntas en betydande möjlighet att försvara sig mot uppgifter från ett vittne. Det kan handla om omständigheter som vittnet själv inte har tydliggjort, men som undergräver hela dennes trovärdighet.
Hur får vi då människor som i dag är rädda att vittna? Förslaget om starkare vittnesskyddsprogram och straffskärpning för övergrepp i rättssak är en god början, men även här spelar själva tilliten till hela rättssystemet roll. Vem vill till exempel riskera sin trygghet och vittna mot en 18-åring, som ändå kan vara ute på gatan igen inom kort? En förstärkt Polis med klassiska demokratiska polismetoder och slopad straffrabatt har på så vis fler positiva effekter.

Förutsättningen för att vi ska kunna sätta in ökade befogenheter till Polisen och högre straff är just att alla ska veta att när man väl sitter i domstol står rättssäkerheten fast. Med den kompromissar vi inte, oavsett hur otryggt samhället har blivit.