Hur ofta har vi inte pådyvlats "fakta" om att hårdare straff inte har någon dämpande effekt på den grova brottsligheten, gängkriminaliteten och våldet? Det är naturligtvis nys. Kriminella med stort våldskapital och små skrupler har inga avbytare eller andra vikarier som tar över och utför alla de vidriga handlingar som den fängelsedömde skulle ha utfört om den bara hade haft möjligheten.
SVT rapporterade i går hur utvecklingen i Göteborg skiljer sig från rikets andra större städer. Medan antalet dödade i skjutningar stiger på andra håll, så har de drastiskt minskat i Göteborg. Hittills i år – och året är nästan över – har bara en person dött i skjutningar i Göteborg. Förra året var det elva som dödades i Göteborg under sådana omständigheter.
Antalet skadade i skjutningar i Göteborg har också minskat drastiskt, med ungefär hälften.
Vad är det som förändrats? Den delförklaring som TT har funnit är glasklar:
"Anledningen till minskningen i Göteborg förklaras delvis genom att flera ledande personer i gängkonflikterna sitter fängslade eller är döda."
Det innebär för all del verkligen inte att problemen är lösta. Våldet i Göteborg kan eskalera på nytt, i miljöer som förblir präglade av kriminalitet, och läget kan åter bli som i Stockholm och i region Syd (där Malmö ingår). I båda dessa områden är antalet dödade i skjutningar i år tvåsiffrigt.
Men om antalet skjutningar kan minska genom att "rätt" personer blir oförmögna att begå brott (åtminstone utanför fängelset) så gäller detta naturligtvis också andra former av grova brott, som rån, ungdomsrån, knarkhandel, misshandel eller våldtäkt. Att haffa, döma och låsa in sådana brottslingar hindrar dem från att utföra nya liknande brott. Och fler medborgare slipper uppleva hur det är att bli ett brottsoffer.
Samtidigt pågår en het debatt om forskningsrapporten från Linköpings universitet som visade hur Brottsförebyggande rådet anpassat innehållet, inriktningen och tajmingen efter krav från påtryckande makthavare. I ansträngningarna att misstänkliggöra denna rapport håller nu somliga debattörer på att spendera det förtroendekapital de eventuellt har kvar.
Att bekämpa den organiserade brottsligheten, skjutningarna, sprängningarna och de grova våldsbrotten kommer att ställa krav på politiken och på rättsväsendet. Polisen och åklagarna behöver resurserna och kompetensen att lagföra en högre andel av brottslingarna. Domstolarna behöver resurserna att hantera ett ökande antal rättsprocesser inom rimlig tid. Dessutom behöver rättstillämpningen förändras, eftersom domstolarna i dag tenderar att utdöma straff i den lägre delen av straffskalan för lindrigast möjliga brottsrubricering. När det tvivel som behövs för att fria dessutom tycks ha rört sig från det rimliga mot det alltmer orimliga, så väcker det ytterligare frågor.
Vidare behöver kriminalvården och andra berörda resurserna att husera alltfler dömda brottslingar som dessutom dömts till längre straff.
Politiken behöver prioritera rättsväsendet betydligt mer än i dag så att det har förmågan att sköta sina uppgifter. Dessutom behövs politiska beslut bland annat för att avskaffa eller kraftigt reducera den "mängdrabatt" avseende påföljden som tilldelas grova återfallsförbrytare. Något måste också göras för att stävja förhärdade organiserade brottslingar som är under 21, eller till och med under 18 eller 15 år gamla, så att samhället inte står handfallet och valhänt inför deras kriminalitet.