Fredagens misstroendeomröstning föll ut till hans fördel. Men det är en befogad otålighet som oppositionspartierna känner kring utvecklingen inom de områden som Johansson ansvarar för.

Initiativet till att väcka misstroende kom från Sverigedemokraterna, och det uppstod efter den senaste tidens grova våldsdåd i Malmö. Ganska snabbt ställde sig Kristdemokraterna och Moderaterna bakom kritiken. Men de tre partiernas röster räckte inte för att fälla statsrådet. Liberalerna röstade med regeringspartierna. Vänstern och Centern lade ner sina röster.

Att överhuvudtaget väcka misstroende mot justitieministern har av motståndarna beskrivits som ett spel. Och visst är det en typ av charad, men den ingår i politiken. Dessutom är den frustration som visas av oppositionspartierna befogad. Efter sprängningarna och dödsskjutningarna har Polisen aktiverat en typ av krishanteringsfunktion.

Mest skrämmande nu är våldsdådens karaktär. Det dödliga våldet var i början av 1990-talet högre än i dag. Graden av råhet verkar däremot ha skruvats upp. Nyligen rånade tio okända personer en tonåring i Göteborg på allt utom underkläderna. Han fick sparkar och slag. Och som avslutning skar de av delar av tonåringens öra (GP, 12/11). Till den typen av händelser kan läggas fenomen, som gruppvåldtäkter och sprängdåd.

Justitieminister Morgan Johansson basar således över ett område där problemen växer. Och att rättsvårdande myndigheter inte har full koll kan kanske illustreras av en händelse som inträffade under samma tak som Johansson. Från regeringskansliet har det stulits ett flertal pistoler och ammunition – vapen som finns i beredskap för terrorattentat och liknande (Dagens Juridik 14/11).

Den rödgröna regeringens försvarslinje är att saker görs. Under fredagens riksdagsdebatt påtalades det att under Morgan Johanssons tid har det initierats ett 50-tal straffskärpningar.

Att betona hårdare straff som den stora åtgärden har regeringen gemensamt med de partier som nu röstade för att fälla justitieministern. Det har blivit en kapplöpning i tuffa tag. I det ljuset ska misstroendeförklaringen ske – det är ett tufft tag.

Men partierna som saknar förtroende för Johansson bör nu ta initiativ till mer konkreta åtgärder. Det gäller att inte tappa tron till gamla beprövade lösningar. Det mest uppenbara är att satsa på Kriminalvården. Landets anstalter är snart fyllda till bristningsgränsen. Bygg nya fängelser, men öppna också för att sätta fotboja på fler dömda. Fundera sedan över organisatoriska förändringar, som att flytta ansvaret för Tullverket från finansdepartementet till justitiedepartementet. Det skulle betona att Tullen nu har ett viktigare uppdrag i att jaga kriminalitet vid gränserna, än det historiskt fiskala uppdraget. 

Oppositionen har anledning att vara otålig. Men ska brottsligheten knäckas är det bäst med sans och balans i politiken.