I regeringens planer för åtgärder mot gängkriminaliteten borde en ny brottsrubricering – inhemsk terrorism – provas. De sprängdåd och skjutningar på öppen gata där allmänheten är i fara är hänsynslösheten jämförbara med terroristhandlingar. I en lag om ”inhemsk terrorism” skulle samma metoder då bli tillåtna i kampen mot den ofta av narkotikahandeln pådrivna gängkriminaliteten som i dag brukas av säkerhetspolisen. Det skulle ge polisen nya, effektivare verktyg för spaning och ingripanden. Det skulle rimligen också öppna helt nya möjligheter för polisen att komma åt de i dag ofta osynliga centralgestalterna och profitörerna bakom gängbrottsligheten. Utan möjligheten att få tag i dessa blir det övriga arbetet begränsat.  

Det som motiverar att kalla den gängbrottslighet vi nu ser för ”inhemsk terrorism” är den skräck och känsla av otrygghet som den sprider. Det dödliga våldet i Sverige i dag är inte är högre än tidigare men drabbar oskyldiga. Sprängdådet i Lund där en kvinna som råkade passera platsen skadades, mordet dagtid med skjutvapen av en kvinna i Malmö och skjutningar mitt inne bland gäster på restauranger sprider rädsla och ökar misstro mot samhällets och polisens förmåga att garantera säkerheten. Med rädslan följer lätt också en tystnadskultur. Vittnen tiger hellre än utsätter sig för risken att drabbas av gängvåld. På sina håll har de kriminella gängens “terror” tagit över det våldsmonopol som tillhör polisen. 

Men lika viktigt som det är att i kampen mot gängens brott ge polis och rättsväsende skarpa verktyg är det också att se till att nyrekryteringen av unga till gängen stoppas. Ett enat, brett, proaktivt agerande krävs nu för att stävja den. Forskaren Amir Rostami har i en avhandling visat att det i de utsatta områden där gängen växer fram inte bara finns i ett ekonomiskt utan också ett kulturellt och normativt utanförskap. Man känner en aggressivitet mot det frånvarande samhället och gängen ger då identitet och sammanhang i tillvaron. I det arbete som nu dragits i gång mot gängkriminaliteten måste målet vara både att bryta sönder nätverken och att forma en miljö i hela civilsamhället som inger unga hopp, en bra skola som ger en god grund att växa och rustas för goda framtidsdrömmar och annat som krävs för att bli ett tydligt bättre alternativ till kriminalitetens destruktiva väg. Bara ett uthålligt och samlat agerande kan vända utvecklingen.