Det kom ett pressmeddelande från försäkringsbolaget Insplanet som fick mig att undra vad det är för ett underligt land vi bor i nuförtiden. Lugnt och sakligt informerar företaget om vad som gäller i en alldeles speciell situation, och det under rubriken:
"Fem frågor om hur hemförsäkringen hjälper dig vid sprängdåd."
Tommy Nilsson, produktchef försäkring på Insplanet, förklarar vad en hemförsäkring kan hjälpa till med om man drabbats eftersom många av fjolårets 257 bombdåd riktas mot bostadshus och de materiella skadorna blir ofta stora.
Om bostaden är svårt skadad kan man exempelvis få hjälp med en tillfällig. Försäkringstagaren kan också påverkas psykiskt av det inträffade och kan i så fall få upp till tio besök för kristerapi hos en legitimerad psykolog finansierade av försäkringsbolaget. För att få ersättning för personskador måste du ha en personförsäkring som täcker olycksfall. Och så vidare.
Hur vanliga har bombdåden blivit, och hur stor plats tar de i det allmänna medvetandet, när ett försäkringsbolag finner det påkallat att räta ut frågetecken av denna typ? Pressmeddelandet blir en tydlig illustration av hur statsmakterna förlorat kontrollen över situationen och denna absurda situation är det nya normala.
På Gotland har vi tack och lov varit besparade från bombdåd och skjutningar i uppgörelser mellan kriminella gäng. Men för en dryg vecka sedan drabbades Gotland av ett misstänkt mord. Vi vet dock ännu för lite om omständigheterna kring och fakta om det inträffade för att överhuvudtaget förstå vad som hänt och varför.
Samtidigt rapporterar polisen på Gotland om ett tiotal unga män som ägnar sig något som betecknas som "snyltningsbrott". De bor på hotell och käkar och dricker på krogen utan att betala för sig. De stjäl kläder och åker taxi, återigen utan att betala. Men det handlade också om olaga inträng och skadegörelse.
Tydligen rör det sig delvis om samma personer, men nu något äldre, som för ett halvannat år sedan härjade på Bingeby.
Utmärkt att polisen tar denna brottslighet på allvar. Denna typ av brott baserar sig ofta på ett våldskapital, som brottslingarna är beredda att använda om någon försöker stoppa dem eller hindra dem att avvika från obetalda räkningar. Uppenbarligen rör det sig om återfallsförbrytare och det låter ju på polisen som att den ha koll på vilka det är som ägnar sig åt denna brottslighet.
Jag hoppas att det leder till snara rättegångar och frihetsberövande domar av betydande längd. Men jag är inte överdrivet optimistisk. För det är ju tyvärr som kommunpolis Conny Johansson sade till Helagotland:
– Det är viktigt att den här typen av brottslighet anmäls, annars är det svårt för oss att använda våra verktyg. Oavsett om "snyltningsbrott" är något som samhället inte ser så allvarligt på, så är det väldigt jobbigt för dem som blir utsatta.
Det så kallade "samhällets" syn på dessa brott borde verkligen skärpas. Oacceptabelt beteende måste kännbara konsekvenser. Allmän mjäkighet kan inte få ge den omoraliska minoriteten licens att bete sig som den vill.
Om vi ska kunna vända utvecklingen så behöver vi gå grundligt tillväga och bekämpa den vardagsbrottslighet och de brottslingar som med tiden låter sina destruktiva ambitioner växa om de inte stöter på patrull, gärna en polispatrull, och kännbara konsekvenser. Vi behöver börja tillämpa en nolltolerans för brottslighet. Sverige har något att lära av den å kallade New York-modellen som blev så framgångsrik att den allmänna brottsligheten i staden minskat med över 80 procent sedan 1990 med antalet rån och mord minskat med kring 85 procent.