Krönika

Nu är väl det mesta klart med budget 2020. En skillnad som för mig blivit tydlig i budgettider är Socialdemokraternas och Alliansens olika syn på politikens ansvar. När vi i Socialdemokraterna tycker att det är viktigt att vi vet effekterna och förväntade förändringar eller utmaningar med ett beslut FÖRE vi tar beslutet tycker Alliansen att det är oviktigt. Det gäller det mesta. Vi vill till exempel förstå vad ökade krav på både avkastning och soliditet i kommande ägardirektiv för Gotlandshem faktiskt får för betydelse för det mest grundläggande vårt bostadsbolag ska göra - nämligen bygga och förvalta hyresbostäder. Vi vill FÖRE beslut ha analys, exempel, omvärldsspaning och kunskap om effekterna för att säkra att vårt beslut inte får oönskade konsekvenser. Alliansen ville klubba igenom ägardirektiv UTAN det. 

Detsamma gäller i så många andra frågor. En miljon kronor i besparing på måltider; vi vill då FÖRE beslutet förstå om detta kommer drabba till exempel förskolepersonalen då de blir färre som följd av andra beslut. Ska de också få utökad belastning för att servera mat? Vi vet inte. Alliansen tycks inte ens förstå att vi har ansvaret också för utfallet av ett beslut. För vad det leder till och hur det blir för medarbetare och verksamhet. 

Läs gärna Peter Wolodarski som i Dagens Nyheter den 17/11 resonerar om just det. Han skriver om Nya Karolinska och Inger Svenonius (M). 600 personer varslas på Nya Karolinska. Wolodarski menar att vi röstar fram politiker som ges förtroende att styra. Det är till politiker vi som väljare vänder oss med våra förväntningar och det är till dem vi riktar frågor och krav. Det är politiken som beslutar om strategisk inriktning och om resurser via budget. Massuppsägningar är ett politiskt ansvar även om Irene Svenonius pekar på sjukhusdirektören. 

Tillitsbaserat ledarskap är fint. Som chef och ledare sedan många år är det också mitt sätt. Men nu använder Alliansen här, och på andra ställen, det som ett mantra för att i själva verket slippa ta det där ansvaret. Svenonius pekar på medarbetare och tjänstepersoner. Hon ger medel och sätter mål. Resten är upp till någon annan. Så även här. Alliansen fattar beslut om budget, neddragningar och stora sparpaket. De vill inte veta FÖRE sådana beslut vad dessa kan leda till. De vill inte bry sig om processerna, vårdkvaliteten eller skolans förmåga att leva upp till målen. Det ansvaret kastar de istället helt och fullt på medarbetare och chefer att lösa. Och kallar det tillit. Vi anser inte att det räcker att som ansvarig politiker uppmana våra verksamheter att ”Gör på nya sätt”. Vårt ansvar som politiker är så mycket större.