Den som inte har något alls nöjer sig med lite. Ju bättre vi får det, desto högre krav ställer vi människor på service och standard i våra liv.
Det är helt naturligt och är också den drivkraft som för mänskligheten framåt. Som lett till uppfinningar och nya system för att underlätta våra liv.
Ett växande och framgångsrikt näringsliv har möjliggjort att standarden successivt har kunnat höjas i och med att fler kunnat betala mer i skatt till vårt gemensamma samhällsbygge.
Men när behov och önskemål hela tiden eskalerar, samtidigt som de grundläggande basala behoven kvarstår och berör allt fler, då behöver vi diskutera hur våra gemensamma resurser ska fördelas.
Särskilt när kostnaderna överstiger intäkterna och dessutom ökar i en takt som inte motsvaras av samma ökning på intäktssidan.
Som regionstyrelsens ordförande sa 2017: "Men behoven inom vård, skola och omsorg stiger i mycket snabbare takt än våra skatteintäkter". Meit Fohlin (S).
Allt detta kan tyckas som självklarheter men är det inte när partierna slåss om att framstå som välfärdens främsta vapendragare.
I dag ska budget för nästa år fastställas. Men det är mer än en budgetdebatt som kommer att äga rum i dag.
Det blir en redovisning av de olika partiernas syn på regionens verksamhet, dess finansiering och var välfärden ska sluta och det egna ansvaret ta vid. Två block med tydliga visioner om samhället kommer att redovisa sina förslag på budget.
Ett tredje block kommer att sitta och lyssna och bestämma vilket av de andra partiernas politik de ska rösta på.
Enligt de uträkningar som gjorts av vad Gotland kan komma att räkna med i det nya kostandsutjämningssystemet kommer vi att få 90 miljoner årligen för att täcka det befintliga kostnaderna vi har för regionens befintliga verksamhet.
Det ger ett bra tillskott som kan bidra till att vi inte behöver lita till engångsintäkter för att få plus på sista raden i årsredovisningen.
Men de rödgrönrosa vill omedelbart teckna in dessa pengar för utökad och ny verksamhet.
Självklart handlar det inte om någon onödig eller oviktig verksamhet. Det finns massor med behjärtansvärda ändamål att finansiera om man har pengar över.
Problemet är att om den ena ska få så måste man ha en väldigt bra förklaring till varför inte också den andra ska få. Och att när man väl bestämt att skattepengar ska användas så är det mycket svårt att dra in pengarna när tiderna blir sämre.
När vi nu vet att vi står inför en lågkonjunktur är det helt enkelt inte läge att lägga ut regionens kostym. När vi dessutom vet att Gotland inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att ha landets högsta försörjningskvot, det vill säga att antalet som ska försörja alla som inte jobbar är det minsta i landet, finns det ännu större anledning att avvakta med att göra av med den marginal man äntligen har fått för att hålla näsan över vattnet.