Efter 27 år verkar det vara slut med folkfesten i Slite, där gamla amerikanska veteranbilar visas upp i hotellparken. Bilarna får enligt tekniska nämnden inte längre ställas upp i parken, då det kan skada trädens rötter.
Om detta kan man diskutera länge. Går det att ställa upp bilarna någon annan stans? Kan det verkligen stämma att trädens rötter skadas, det har ju gått bra tidigare?
Allmänheten rasar i tidningarnas kommentarsspalter samtidigt som tjänstemännen fördöms som inkompetenta på Facebook. Bara några veckor tidigare visade sig samma inkompetens i samband med en rad tveksamma beslut runt Almedalsveckan.
Besluten om expot kan komma att korrigeras av politikerna i nämnden. Frågan man bör ställa sig är varför det så ofta tycks bli fel. Är det så att Region Gotland har lyckats anställa idel inkompetenta tjänstemän? Den politiska diskussionen handlar numera ofta om att ta bort delegationer och lyfta även mindre beslut till nämndsnivån. Flera av tjänstemän fattade beslut har den senaste tiden korrigerats i efterhand. Det må vara en quick-fix, men det löser inte grundproblemet, och politiker lär drunkna i detaljärenden istället för att jobba med övergripande frågor.
I själva verket handlar problemet om ledarskap. I min värld finns det i princip inga dåliga medarbetare. Däremot finns det dåligt ledarskap, som i sin tur leder till dåliga beslut eller dåligt utfört arbete.
Under många år har regionfullmäktige, regionstyrelsen och före detta ledningskontoret misslyckats med att förankra, sprida och genomföra de politiska beslut som fattats. Detta märks inte minst när näringslivsklimatet eller nämndernas ekonomiska utfall granskas. Saker som är självklart på regionens högsta ledningsnivå blir fyra chefsnivåer ner i bästa fall luddigt och otydligt, i värsta fall helt okänt.
Tillbaka till Slite Expo. Hur hanterade den beslutande tjänstemannen den målkonflikt som uppstod vid beslutet? Vad väger tyngst; att vårda parken på bästa sätt eller är det att skapa ett livskraftigt Slite? Det är här ledarskapet kommer in, att ge alla medarbetare förutsättningar att jobba mot de mål som beslutas av regionfullmäktige.
En annan allvarlig konsekvens av detta kommunikationsglapp är att förtroendet i det triangeldrama som bildas mellan allmänhet, tjänstemän och politiker undergrävs. Tjänstemän har lågt förtroende för politiker, som hela tiden petar i detaljer. Politiker tycker att tjänstemännen fattar tokiga beslut på delegation, och har ”egna agendor”. Allmänheten har lågt förtroende för både politiker och tjänstemän.
Vi har sedan ett och ett halvt år en ny regiondirektör, Peter Lindvall. Nyligen har Meit Fohlin och Filip Reinhag klivit upp som ledande regionråd. Peter har redan visat att han fokuserar på ledarskap. Dock har resultaten inte visat sig ännu. Kommer Meit och Filip att lyckas med den uppgradering av det politiska ledarskapet som är nödvändigt?
Om inte har gotlänningarna en chans att ställa saker och ting till rätta i valet 2018.