Beskedet att en tredje kabel inte kommer anslutas till Gotland har upprört och gjort många besvikna. Med rätta. Så här en tid efter beskedet har konsekvensen blivit allt tydligare.
Stopp för anslutning av ny elproduktion på elnätet, investeringar och planer på utbyggnad av förnyelsebar el har satts i vänteläge och de företag som är verksamma inom sektorn går en mer osäker framtid till mötes.
När beskedet kom skrev jag om vikten av förutsägbarhet mellan näringsliv och det offentliga. Att löften hålls är en förutsättning för en smidig och konfliktfri utveckling. Men hur kunde det bli så här?
När jag letat i riksdagsprotokollen går det att hitta ledtrådar. Centerpartiet, Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har alla drivit motioner om att de ekonomiska lönsamhetskalkylerna ska få ett större genomslag vid infrastruktursatsningar. De har också i ett tillkännagivande till regeringen ålagt den att se till att detta görs vid landets myndigheter och verk. Alliansen tillsammans med SD har mer enkelt uttryckt, gett regeringen i uppdrag att låta de ekonomiska kalkylerna gå för det faktiska behovet. Detta är djupt olyckligt och förvånande. Åtminstone att Centerpartiet, som säger sig vara ett parti för landsbygden, är så tydliga. Alla vet och har alltid vetat att en kabel till Gotland inte är och aldrig kommer att vara lönsam. För mig som socialdemokrat spelar det ingen roll.
En kabel till Gotland handlar istället om frågan att Sverige ska hålla ihop och att Gotland behöver ges lika goda möjligheter som andra delar av landet att utvecklas. Vi måste ha en stabil elförsörjning och vi behöver ha lika möjlighet att bli fossilfria. Våra gotländska företag behöver också ha möjlighet att exportera. Både till fastlandet och till andra marknader.
Så när bland annat Centerpartiet och Moderaterna nu går till storms mot vad man menar är regeringens politik, är det en politik som härstammar från de egna partiernas politik i riksdagen. Ett förslag som jag antar är ett försök att stoppa höghastighetstågen, men där man inte tillräckligt noggrant analyserat konsekvenserna för andra områden.
En av dessa konsekvenser blev utebliven kabel till Gotland. Jag hoppas nu att alla partier lärt sig en läxa. Infrastruktur i hela Sverige kommer aldrig att i sig självt vara lönsam men det kan inte få vara den allenarådande bedömningspunkten för eventuella satsningar.
Viktigare är att infrastruktursatsningar byggs för att hålla ihop hela landet och ge så bra förutsättningar det finns för exempelvis Ystad och Haparanda, Koster och Gotland att utvecklas. Det är lönsamt i sig men inte alltid i ekonomiska termer. Men visst måste politiken vilja mer än så?
Sverige ska hålla ihop, då krävs att alla partier i riksdagen tar ett ansvar för att så sker.