Hanna Westerén skriver i måndagens ledare om amning i offentliga miljöer och gläds över att påven ger grönt ljus för amning i kyrkan. Även jag är mycket glad åt det. Självklart skall en förälder kunna mata sitt spädbarn när barnet kallar på det behovet.
Längre in i texten skriver Westerén ”Amning väcker känslor, lite oklart varför”. Jag kan bara svara för mig själv i detta, och det har inte med matningen/amningen i sig att göra, det har med barnets situation att göra.
Vi har i Sverige ett av världens finaste föräldraledighetssystem. Ytterst syftar det till att ge föräldrarna möjlighet att se till barnets bästa.
Personligen reagerar jag när jag ser spädbarn i en miljö som i barnets perspektiv är kanske är både orolig och skrämmande. Om jag dessutom vet att föräldern väljer att vara där för sin egen skull, utan att se till barnets bästa, väcker det olustiga känslor hos mig. Det har inte med matningen att göra.
Föräldraledigheten ger en förälder möjlighet att välja miljöer för barnets bästa.
Det har inte med könet på barnets förälder att göra när jag tycker att ett fullmäktigemöte eller riksdagsgens plenisal inte är en bra plats för ett spädbarn att befinna sig på. Det har med barnets bästa att göra.
Tyvärr verkar föräldraledigheten ha reducerats till en fråga om matematiska modeller för jämställdhets- och föräldraperspektiv i stället för att se till barnets bästa möjligheter till en trygg uppväxt. När Westerén skriver:
”Så snedvriden är ännu vår tillvaro, så trycks kvinnor undan och förhindras delta i vardagen på det vis de själva önskar” förstår jag att det är en bit kvar till att fokus hamnar på barnets bästa. Barnen är vår framtid. Ge dem de bästa och tryggaste förutsättningarna.