Plötsligt pratas det om klass igen. Om klass i betydelsen ”position på samhällsstegen” och ekonomiska och sociala klyftor. För mig är det glädjande. Arbetarrörelsens övergripande målsättning är att sluta klyftor. Den fackliga tankesmedjan Katalys presenterade under januari månad i år en undersökning som visar att klass som begrepp fortfarande är relevant i det svenska samhället.
Enligt undersökningen tycker fler än 8 av 10 svenskar att Sverige är ett klassamhälle. Utmärkande för Sverige är de växande ekonomiska klyftorna. Otrygga anställningar, där många inte kan arbeta i en omfattning som krävs för ett drägligt liv. Samtidigt har värdet av våra sociala skyddsnät urholkats. Men också att det skiljer 18 år i förväntad livslängd mellan de fattigaste av Stockholms förorter och de rikaste stadsområdena. Klass kan alltså döda.
Daniel Suhonen, chef vid tankesmedjan Katalys, påpekade det uppenbara: att Sverige saknar en uppdaterad klassanalys. Varför pratar vi inte klass i Sverige? Det görs i allt större utsträckning i vår omvärld. Suhonen fick vara i TV efter att Katalys några dagar tidigare presenterat en rapport som visar att arbetarklassen knappt syns i svensk TV. Och i de fall de syns ofta är bifigurer.
I SVT:s båda kanaler är fem procent av medverkande människor att identifiera som arbetarklass. Resterande 95 procent tillhör mellanskikt eller maktelit. Forskarna bakom rapporten konstaterar att arbetarklassen är kraftigt underrepresenterad och till och med osynliggjord i svensk TV. Man kallar det för en symbolisk utplåning.
Arbetarklassens frånvaro från medierna leder naturligtvis till att viktiga perspektiv och berättelser aldrig kommer fram. Arbetarklassen tenderar också att uppleva medierna som mindre relevant, till ett avståndstagande. Det förstärker naturligtvis känslan av att inte ha någon röst, att samhället skenar iväg i en riktning som inte gynnar en själv.
Många människors vardag präglas av växande klassklyftor. Många känner sig som förlorare trots att Sverige är rikare än någonsin. Det är inte bara skadligt för individen. Det hotar sammanhållningen och i förlängningen stabiliteten i det svenska samhällsbygget.
Ökande klyftor kommer inte av någon naturlag. Det är resultaten av medveten politik, men kanske främst underlåtenhet att ta de rätta besluten. Naturligtvis accelererad av en global kapitalism där kapitalet ständigt söker marknader med minsta möjliga motstånd och största möjliga avkastning
Att ge röst åt den som känner sig förfördelad och osynliggjord brukar vara populisters framgångsrecept. Där finns den kraft som högerpopulister behöver för att locka arbetarväljare att rösta mot det egna ekonomiska intresset. Så även i dagens Sverige.