I dagarna är det ett år sedan regeringen Löfven bildades. Det har varit ett tufft år med misslyckanden att nå uppgörelser över blockgränserna, och på det Sverigedemokraternas omogna obstruerande som ledde fram till Decemberöverenskommelsen.
Med DÖ och Sverigedemokraternas märkliga röstningsförfarande blev det för regeringen att försöka styra med en borgerlig budget.
Det har inte varit lätt och kritik har hörts både från höger och vänster. Först nu, ett år senare, kan regeringen äntligen få regera med en budget som den kan stå för.
En del klagar förstås, media letar vinnare och förlorare. I vissas ögon verkar alla som betalar skatt vara förlorare. Men då glömmer man vad vi får för skattepengarna.
De första tjugo åren av våra liv supportas vi med gratis eller kraftigt subventionerade skolor.
När vi blir föräldrar får vi del av stöd på flera sätt.
Om du blir sjuk får du bra sjukvård där det offentliga betalar merparten och så vidare.
Den välfärd som urholkades under Alliansen kan nu sakta återställas.
Regeringen satsar hårt på traineejobb för att få unga arbetslösa ut i arbete. Det är en bra början, men det kommer sannolikt att krävas mycket mer. Man satsar också mer pengar på skolan och äldreomsorgen. Här måste man satsa på mer kvalité än kvantitet.
Pengarna tas bland annat genom att återställa rut- och rot-avdragen till en nivå som ansågs fullt tillräcklig när rot en gång infördes. Handen på hjärtat, vad är mest värt, ett nytt kök eller en värdig vård av en gammal människa?
Även om regeringen är på god väg finns det ännu mycket att göra. Cirka 35 procent av pensionärerna ligger under fattigdomsgränsen (10 800 kronor i månaden). En stor del av de fattigaste pensionärerna får inte del av skattesänkningen för dem. De flesta lågavlönade och långtidsarbetslösa får ingen höjning av a-kassan trots stora rubriker om höjningen.
Deras ersättningsnivå står kvar och stampar på samma ställe som för snart tjugo år sedan. Där måste nästa års budget gå in och rätta till dessa snedsitsar.
Den tionde oktober är det den internationella aktionsdagen mot TTIP. Över hela Europa kommer det att ageras mot detta handelsavtal med USA.
TTIP hotar att försvåra enskilda staters rätt att agera mot produkter och varor som kan vara miljöfarliga eller skadliga på annat sätt.
Bara tanken på att företag kan stämma stater för att de vill se till sin befolknings bästa borde få de flesta att dra öronen åt sig. Visst är avtalet bra för handeln, men är det bra för folket?