Det här är den sista och tredje i Hans Söderbergs debattserie "En ny socialdemokratisk politik" Del ett publicerades 14/3, del två 21/3.
Kanske är det utmanande för många att åberopa sig på Håkan Juholt när man ska skriva om Socialdemokratins framtid. Men frågan är om inte den omprövning av S politik han signalerade vid sitt tillträde som partiordförande ändå inte var ett försök att räta upp den socialdemokratiska kursen i förlig vind. Att lite trista omständigheter gjorde att det inte blev så, får inte förbjuda oss att tänka över den nuvarande politiska seglatsens vådliga manövrar. Vad vinner socialdemokratin på uppgörelsen över blockgränsen, ja, makten, men vad mer? Vad vinner man på att satsa på en närmast nyliberal politik och satsningar på en hökaktig krigspolitik för storkrig? Kanske ska vi inte alltför hårt döma varken Löfven eller Hultqvist för saken, kanske hade de inga andra val sätt taktiskt på saken.
Man kan också påminna om att socialdemokratin är hårt trängd i hela Europa och att S i Sverige ändå klarat sig undan bra. Men räcker det? Vad fordras mer?
En socialistisk offensiv har öppnats i både USA (Sanders) och i Storbritannien (Corbyn) och på det spåret var Juholt redan inne när han pekade på risken för att traditionella S-väljare inte längre kunde känna igen sitt parti och att S-politik måste utgå från nyckelbegreppet ”tillit”, en tillit mellan människor som förstår, att ett samhälle måste bygga på insikten om att starka alltid har ett ansvar för svaga och att den goda staten är garanten för det. En politik som drivs utifrån individualism/egoism kan aldrig vara till gagn för alla. Frihetsbegreppet få aldrig reduceras till att gälla en inskränkt allas rätt att förse sig/ta för sig. Friheten handlar ytterst istället om de nödvändiga gränser som sätter stopp för exploatering och utnyttjande. Det är den gräns som heter ”social” i alla tänkbara sammanhang.
Kanske handlar det om att bygga vidare på en tanke om en mer ideologiskt tydlig socialdemokrati, klar i sina åtaganden utifrån tillit och solidaritet. Det betyder en stark värdegemenskap mellan människor som exploateras av marknad och kapital. Frågan är, vart går väljarna i medelklassen och vart går väljarna ur arbetarklassen? Sviker de socialdemokratin för mitten (C och L), knappast. Sviker arbetarna för SD, nej, inte nödvändigtvis. Populism och nationalism har tidigare kunnat hållas tillbaka av en socialdemokrati på offensiven, men knappast av ett parti som säljer ut sin själ till högstbjudande (73 punkter).