Hanna Westeréns förklaring till varför hon i höstas röstade för en nedläggning av Bromma flygplats när hon egentligen vill ha kvar den plus att hon förra veckan röstade mot ett förslag om att utveckla den var något av det pinsammaste jag sett. Inte bara det motsägelsefulla i det hon sa utan för att S på Gotland klart har uttalat sig för att Bromma ska vara kvar.
Inte blev det bättre när Erik Fransson försökte försvara Westeréns handlingar. Jo vi är nog många på gräsrotsnivå som förstår att man måste förhandla och kompromissa. Fransson, som är en gammal fackföreningsperson, vet också att när man förhandlar kan man släppa en sak för att få något annat istället. Något reellt, inte obestämt vad. Jag har åtminstone inte hört vad Gotland ska få istället för att Westerén röstade mot S Gotlands och sin egen åsikt.
Det kunde ha varit i sin ordning om det hade gällt en fråga som gynnade hela Sverige. Men en nedläggning av Bromma flygplats är något som nästan enbart Stockholm är intresserade av. Övriga Sverige behöver en flygplats nära city.
Erik Fransson skriver också att S måste visa en enad front med MP. Vad MP vill är givet, förutom industriarbeten är de emot allt vad transporter heter, om det inte är med tåg eller elfordon.
Det känns som om S viker sig för MP här. Vi som är/har varit fackligt aktiva har inte varit så värst förtjusta i det täta samarbetet med MP. Farhågorna ökar, inte minst i den här frågan. Hur länge kan samarbetet fortsätta medan väljarna sviker S allt mer? Medelklassen har gått över till borgarna och de arbetare som finns kvar känner sig svikna.
Är det inte dags att distansera sig lite mer från MP? Och är det inte dags att vår riksdagsledamot visar lite tåga istället för att huka medan S-väljarna på Gotland undrar vad hon håller på med?