Ganska ofta framstår diskussionen om trygghet något endimensionell. Strängare straff och hårdare övervakning är åtgärder som ständigt ekar genom samhällsdebatten. Oftast, men inte enbart, från borgerligt håll. En utvidgad definition av vad trygghet är i vår tid är nödvändig.
Naturligtvis ska staten med kraft agera mot kriminalitet med alla åtgärder som det moderna rättssamhället erbjuder. Den organiserade brottsligheten, gängkriminaliteten och de grova våldsbrotten måste mötas med skarpare lagstiftning och nya arbetsmodeller från rättsväsendet.
Men den otrygghet och hopplöshet som driver människor till kriminalitet och utanförskap, då? Det är samhällets uppgift att utradera också den. För vad gör hög arbetslöshet i bruksorter och förorter med samhället och medborgarna?
Vad blir effekten av att många lämnar grundskolan och gymnasieskolan utan godkända betyg? Vad följer i spåren av vidgade klassklyftor?
Med det perspektivet som lins måste diskussionen om trygghet fördjupas. Naturligtvis ska vi uppvisa en hårdhet och kompromisslöshet mot brott. Men då måste samma kompromisslöshet visas mot brottets orsaker. Att enbart ropa efter strängare straff är i bästa fall populistiskt, i värsta fall direkt kontraproduktivt.
Att tala om ökad trygghet i form av att både bekämpa brottslighet och arbetslöshet är knappast ett nytt och revolutionerande politiskt projekt – men att förena dem i en gemensam berättelse kan bli framgångsrikt. Ytterst handlar det om den enskilde människans möjligheter att leva sitt liv såsom hen önskar.
Och vad gäller trygghet har den senaste veckan visat hur vi som samhälle tagit alldeles för lättvindigt på sexuella övergrepp och sexuellt våld. Den globala kampanjen #MeToo, under vilken miljontals kvinnor delat med sig av sina erfarenheter av att bli utsatta för våld, övergrepp, och kränkningar, har varit förödande effektiv. Och vi måste minnas att det för varje brottsoffer finns en förövare.
Det är vår (och med vår avser jag både män och medmänniskor) förbannade plikt att rannsaka både oss själva och vår omgivning. Hur kan vi bidra till en mer säker och trygg omgivning? Vad är vårt bidrag till att bryta sönder patriarkatet?
Som utrikesminister Margot Wallström så klokt påpekade förra veckan – nu måste vi också fundera hur vi kan möta dessa problem med politik. En ny och skärpt lagstiftning mot sexualbrott och förbättrad sexualundervisning i skolan är två exempel på åtgärder.
Men listan måste göras betydligt längre och i det arbetet måste vi vara många.