Ibland är det klokast att hålla tyst och kolla upp vad som är sant och vad som är eget tyckande innan man yttrar sig. I gårdagens ledare på Gotlänningens sida skrev den politiska chefredaktören Eva Bofride följande angående min lördagsledare: ”Påståendet i lördagens tidning att kömiljarden varit en katastrof där ”de allvarligaste sjukdomarna fick vänta längre medan förkylda och andra som snabbt kunde slussas igenom fick förtur” är så över alla gränser att det bara inte kan passera som återkommande dumheter. När man inte vet får man läsa på, inte gissa och hitta på.”
Tydligen har Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride inte hunnit läsa på de rapporter som visar att det funnit undanträngningseffekter i den borgerliga reformen som kallas kömiljarden. Något som i sig är märkligt då frågan debatterades flitigt i samband med att Stefan Löfvens regering att avveckla reformen. Det var rapporterna från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Socialstyrelsen, Läkarförbundet och Sveriges kommuner och landsting, SKL som samtliga framfört kritik mot utformandet av kömiljarden, bland annat för att den skapat just dessa undanträngningseffekter, som låg bakom beslutet. Själv skrev jag om detta senast 7 mars förra året.
Läkarförbundet har varit tydligast i sin kritik och i rapporten ”Medicin med detsamma” från 2013 framförs bland annat att intervjuade läkare menade att undanträngningseffekter förekom inom både specialistvård och primärvård. Grupper som enligt dessa läkare drabbades mest av undanträngning var äldre, multisjuka och/eller kroniskt sjuka patienter. Jag får väl bolla tillbaka redaktör Bofrides slutkläm: ”När man inte vet får man läsa på, inte gissa och hitta på.”
Visserligen var min beskrivning tillspetsad, men bevisligen var det inte något gissande eller påhittat att kömiljarden drabbade grupper som hade stora behov av sjukvård. Om nu inte Bofride anser att även läkarförbundets välciterade rapport också ”är så över alla gränser att det bara inte kan passera som återkommande dumheter”. Men det får väl hon återkomma till när hon läst på.
Det som däremot är återkommande dumheter är gotlänningens ständiga påhopp på den här sidans politiska redaktör. Påhopp som sällan har belägg och ofta är av personlig karaktär. Påhopp där smutskastningen sätts i centrum medan den politiska diskussionen hamnar i skymundan. Ett debattsätt som bygger på att vinna debatten genom att sänka motståndarens trovärdighet med personliga påhopp eller härskarteknik i stället för att sakligt bemöta de argument som förs fram. Jag tycker inte att det debattsättet är speciellt utvecklande för er som läsare då ni säkert vill få de politiska skillnaderna belysta. Jag föredrar att debattera med sakargument och kommer fortsätta med det, trots de personliga påhopp jag med säkerhet kommer att få även framöver.