Valdagen 9 september förrättas utöver riksdagsvalet val till kommuner och landsting. Av det sist nämnda kallas de flesta regioner.
Allt fler uppgifter i offentliga välfärden har förts från staten till kommuner och landsting (regioner). Det finns fog att prata om välfärdskommuner snarare än välfärdsstaten. Flera uppgifter som låg på statlig nivå för 30 år sedan ligger nu på kommunal nivå och regionnivå (landsting).
Dessutom har flera verksamheter som sköttes i offentlig regi för 30 år sedan privatiserats eller upphandlas från privata aktörer. Ytterligare en nivå har dykt upp, för 23 år sedan: EU.
På skolans område är förändringarna de senaste 30 åren tydliga. Först kommunaliserades den. Det hade den delvis varit redan, eftersom skolbyggnader och en del annat var i kommunal regi. Men lärarna och deras löner hade varit statliga. De blev kommunala runt 1990. Sedan infördes friskolor. Med dem fick många lärare andra arbetsgivare och löneutbetalare än de statliga och kommunala, i form av företag och andra aktörer. Det är dock kommunen som har att sköta ekonomin för skolans område och betala ut anslag för att driva skola.
När staten gjorde så den fick mindre ansvar var staten sällan noga med att fullt ut kompensera kommuner och landsting (regioner) ekonomiskt för de ändrade ansvarsförhållandena och nytt huvudmannaskap.
Staten har även behållit beskattningsrätten på nästan alla områden. I andra länder har kommuner (och regioner) rätt att beskatta företeelser som staten beskattar i Sverige, exempelvis fastigheter och naturresurser som vattenkraft.
Dessutom följer de statliga förvaltningarna för sjuka och arbetslösa, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, noga (numera hårda) regler och utförsäkrar eller tolkar regler till myndighetens förmån snarare än individens.
I flera fall leder det till att personer som är för sjuka för att arbeta, men inte anses kunna erhålla ekonomiskt stöd från Försäkringskassan eller få stöd som arbetslös (arbetssökande), hamnar hos kommunen med sina ekonomiproblem. Att fler uppgifter i välfärden ligger hos kommunerna behöver inte vara dåligt. Verksamheterna hamnar med det närmare dem de berör. Det underlättar anpassning till lokala förhållanden.
Dessa verksamheter behöver resurser. Det är där kommunernas begränsningar visar sig. Kommunerna har nämligen en begränsad verktygslåda. Den innehåller nästan bara (höjd) kommunalskatt och (höjda) avgifter.
Kommunalvalen handlar om svåra avvägningar. Väljarna har att välja mellan partiernas alternativ.