Alla var vinnare i EU-valet. Så säger partierna själva i alla fall. Egentligen borde de fråga vad som gick snett. Inte minst Socialdemokraterna (S) borde vara väldigt frustrerade över att de i de senaste valen bara är en skugga av sin storhetstid.
Ser man på norra Gotland hade S i Slite, Lärbro och Fårösund runt 50 procent i valen på 1970-talet. I dag har de krympt, mest till främlingsfientliga SD. Och det trots att det knappt finns några invandrare eller flyktingproblem där. Något har gjort att barnen till arbetarna har gått över till ett extremparti. Det kan inte enbart bero på främlingsskräck, nej det måste vara något annat.
Jobben försvinner, ungdomar flyttar och servicen försämras. Det är inte unikt, det sker i stora delar av Sverige. Men här känns S som svikare när de låter MP, och delvis V hålla fanan högt. Det upplevs som att man skyddar blommor och skalbaggar på deras bekostnad. Man känner sig övergiven när stadsperspektivet dominerar.
Vi kan ta bensinupproret som exempel. Egentligen är bensinen eller bilarna inte dyrare än 1979 om man ser till övrig kostnadsutveckling. Dessutom drar de överlag mindre bensin. Men det är längre till jobb skolor och affärer och barnens fritidsaktiviteter. Plus att tidigare regeringar har ökat klyftorna genom skattesänkningar som mest gynnat de som tjänar mest.
Då det slår hårdast mot glesbygden ska man fundera på hur man kan underlätta för landsbygdsboende i första hand. När man ser bilköerna i exempelvis Stockholm, som mer står still än rör sig, måste man fundera på hur klokt det är, både mänskligt ekonomiskt och för miljön. Där finns oftast bra kollektivtrafik som kan bli ännu bättre då kundunderlaget är stort. På landet ser man bussar med tre passagerare, där finns inte samma underlag. Sedan har boendekostnaderna skenat och är i dag den största kostnaden, främst för storstadsbor. Men det beror på stor del att man har byggt för lite. Så det finns mycket man kan förändra och bensinpriset är bara en del i det.
Vill man göra något för miljön, och det vill vi alla, så kan man höja bensinskatten men samtidigt göra ett riktat bränsleskatteavdrag till den som bor x antal mil utanför en stad. (Jo det går om man vill, man kan gå efter postnummer.) Då får stadens oftast rikare del av befolkningen gå före och köpa subventionerade miljövänliga bilar om de inte vill åka kollektivt. Med tiden, när miljöbilarna sjunker i pris, kan landsbygden gå efter och då kan man fasa ut skatteavdraget efterhand. Men slår man undan benen för landsbygden förlorar man ännu fler väljare till missnöjespartier.