Nu är de nya regionråden valda och jag hade svårt att se att de inte skulle bli det. Naturligtvis har det varit svårt med nomineringar på så kort tid, men nog är jag lite förvånad att bara en nominerad kvinna sa ja.
Var är alla kvinnor som vill fram i politiken? Varför nominerar man inte fler av dem? Det fanns ju flera män att välja bland som också var villiga att ställa upp. Nu är det här ingen kritik av Meit Fohlin, hon är säkert duglig, men ändå. S är ju ett feministiskt parti, varför visar man det inte bättre?
Regionråden får i vilket fall som helst arbeta i uppförsbacke i början. Det krävs ganska mycket för att återupprätta tron på politiken. Det står också ganska klart att det krävs avlastning av de tyngsta posterna för att arbetet ska fungera.
Ofta kräver debattörer som inte är inne i politiken att man ska minska på administrationen. Hösten och vintern har påmint oss om att det är just brist på administration som gjorde situationen så ohållbar. Eva Bofride efterlyser politiska sekreterare. Jag kan bara instämma i det. Istället för att politiker alltid måste luta sig mot tjänstemän kan en politisk sekreterare hjälpa politikern på ett annat sätt. Säkert kan man också förbättra administrationen så vi slipper se hur vissa arbetar 80 timmar i veckan och ändå inte hinner med allt de ska göra.
Förre regiondirektören Jan Björinge kanske inte hann göra så mycket under sin korta tid i regionen, men säkert mer än han gjorde. Han försvarar sin roll i regionen på den här sidan för en vecka sedan och det är bra att Jan Björinge vill delge den till oss.
Som de flesta andra har jag bara haft medias rapportering om ärendena och då bygger man så klart upp ett antal frågetecken, precis som jag gjorde i min artikel den fjärde februari. Min roll som debattör är att fråga och ifrågasätta saker som kan anses vara märkliga och det tycker naturligtvis inte alla om. Det journalistiska grävandet finns det anställda journalister som ska göra.
Jan Björinge menar han att han inte hade ansvar för försäljningen av Gneab. Tills alla fakta har lagts på bordet får vi tro på det. Men han hade som regiondirektör ett ansvar för att verksamheten i regionen ska fungera och med den lön han hade för sin kompetens kan man med rätta ställa ännu högre krav på honom.
I regiondirektörens uppdrag ingår att leda och styra ledningskontoret. Sofia Wollmann var anställd av ledningskontoret och därmed är Björinge ansvarig för hennes omöjliga arbetssituation.
Tills vi får alla kort på bordet kommer säkert diskussionerna om rätt och fel att fortsätta. I vilket fall som helst har inte rutinerna fungerat och måste snarast ses över.