Skärpning gubbar, är inte bara ett feministiskt stridsrop utan också namnet på en statlig utredning om gubbarna i byggbranschen. 2002 tyckte regeringen Persson att måttet var rågat och tillsatte en utredning som fick i uppdrag att granska byggbranschen.
Gubbarna visade sig vara förändringsobenägna, ointresserade av konkurrens och handlingsförlamade. Byggfelen uppgick till 50 miljarder varje år. Utredningen föreslog att en haverikommission skulle tillsättas.
2009 kom en uppföljare från Statskontoret vid namn Sega gubbar. Statskontoret konstaterade att ”Inget av de förslag som lämnades av Byggkommissionen har lett till någon större förändring av sektorns arbetssätt och attityder.”
Men då var det plötsligt slut med statliga utredningar om de sega och oskärpta gubbarna i byggbranschen. Det var väl alltför uppenbart att nästa statliga utredning inte kunde få något annat namn än Hopplösa gubbar.
Förmodligen hade regeringen Reinfeldt tappat hoppet om att byggbranschen skulle förmå sig att göra något åt sina ålderdomliga strukturer, kvalitetsbrister och börja gilla konkurrens inte bara i teorin utan även i praktiken.
Eller så la regeringen helt sonika hela detta komplexa samband mellan bristerna i byggbranschen och de allt högre bygg- och bostadskostnaderna åt sidan.
För när Stefan Attefall blev bostadsminister svängde det. Nu blev det istället kommunernas och byggreglernas fel att det inte byggdes. Bullernivåerna skulle öka och boendestandarden sänkas.
Inte behöver väl exempelvis studenter ha särskilda utrymmen för att äta, sova, studera och umgås. Det går bra att göra på ett och samma ställe i ett och samma rum tyckte de och gav Boverket i uppdrag att komma med nya regler.
Så nu har byggreglerna ändrats, bullret har ökat, studenterna får klämma ihop sig, kommunerna har åthutats och byggbranschen har lämnats i fred. Bostadsbristen däremot har ökat och blivit ett allt värre samhällsproblem.
Frågan är om byggbranschen under de år de sluppit det statliga utredningsväsendets granskning blivit förändringsbenägen, handlingskraftig och intresserad av konkurrens.
Nu kanske inte slarv och byggfel kostar minst 50 miljarder om året, de har kanske slutat bygga så fasaderna möglar och sett till att inga nya hus måste renoveras efter några år.
Konkurrensen har kanske ökat och byggkostnaderna har väl som en följd av strukturförändringarna kunnat sänkas.
Fast så är det ju inte. Det är läge att vända blickarna mot dem som bestämde sig för att först granska byggsektorn för att sedan bestämma sig för att inte göra något. Ett politiskt omtag helt enkelt.