”Krisen mer akut än någonsin” skriver GT på första sidan den 21/6. Den ekonomiska krisen alltså. Annars mår vi bra. Så långt var alla överens när man diskuterade årets första delårsrapport vid måndagens Regionfullmäktige.
Lars Thomsson kunde som vanligt med klara siffror visa hur illa det ser ut. Klarar man inte att återställa en tredjedel av underskottet från 2015 i år då drar man på sig en ännu tyngre börda till följande år. Men Hälso- och sjukvårdsnämnden förutser redan 60 miljoner i underskott i år.
I det läget borde väl alla ha samlats kring konkreta förslag för att klara krisen. Vända på alla stenar, lägga både rimliga och helt omöjliga förslag. Gör nåt! Men icke. Det är som att man måste hitta något att bråka om, tala om för världen hur bra vi är, hur dåliga ni är. En hel timme lyckades man grotta ner sig i en icke-debatt.
Eva Nypelius drog igång den. Det hade jag inte väntat av henne. Hon påstod att oppositionen i HSN lagt förslag som majoriteten avslagit utan diskussion. Hon är inte med i den nämnden, men det är Lennart Petersson.
Både han och ordförande Stefaan de Maecker förklarade att listan på förslag som oppositionen kom med vid sittande bord inte hade lagts fram i arbetsutskottet, inte hade kunnat beredas och diskuteras i grupp före mötet.
Jag har varit med i Tekniska nämnden i 22 år med skiftande majoriteter. Det har alltid varit självklart att inga nya förslag tas upp vid sittande bord.
Naturligtvis har man försökt ibland men alltid uppmanats av ordförande att komma tillbaka den vanliga vägen. Visst har det hänt att mötet ajournerats en stund, men då brukar det handla om att endera sidan vill prata ihop sig inför en oväntad votering.
En så här låg debattnivå är inte värdig kommunens demokratiskt valda beslutsfattare.