Eva Bofride (2018-04-24) skriver lite retsamt att ”Vad (S) gör är alltid det rätta”. Jag tror nog att alla partier, inklusive C tror på den politik de för.
Hon skriver, som alla andra som förespråkar sänkt ingångslön för invandrare, en generalisering. Att det gäller ”enkla jobb” som inte kräver utbildning. Det vore bättre att tala om att det gäller affärsbiträden, vaktmästare, hotellreceptionister, parkarbetare med mera, där det ofta inte behövs mer än grundskola. Men det vågar man tydligen inte för då skulle utpekade grupper nog reagera.
Att S förslag kritiseras är helt i sin ordning, men man måste känna till historien också.
År 2013 beviljades 27 000 arbetstillstånd varav hälften var låglönejobb. Inte ett föraktligt antal i en tid då drygt 8 procent var arbetslösa. OECD sa då att Sverige hade det mest liberala arbetskraftsinvandringssystemet. Att krav varken ställs på särskilda kvalifikationer eller lönenivåer och att systemet inte begränsas av kvoter. De menar att Sverige kan justera det. Precis som S vill göra nu.
Bofride menar också att det kommer att bli arbetskraftsbrist ganska snart, trots 6 procent arbetslöshet. Tänk det sa man när jag gick på Högskolan också. När fyrtiotalisterna gick i pension skulle det bli massor av lediga jobb. Men automatisering och en lågkonjunktur gjorde istället att vi fick en rekordhög arbetslöshet under den Alliansregeringen.
Andra experter menar att inom 20 år har 40 procent av dagens arbeten, de flesta i låglöneyrken men även mer kvalificerade, har ersatts av maskiner och robotar. Utan att långt ifrån lika många nya arbeten kommer till. Så vem har rätt?
Debatten om arbetskraftsinvandring är inte ny. Den är mer i linje med den socialdemokratiska historien. Redan på 1960-talet oroades flera LO-förbund av lönedumpning, medan högerledaren Yngve Holmberg sa sig välkomna invandring “eftersom den hjälper till att sänka lönerna”. Idag pratar man om ingångslöner…
Tar man med det i tankarna är det lättare att förstå hur S tänker.