Panik råder bland de gamla männen i Moderata samlingspartiet. Det blir allt mindre av de Nya moderaterna. Den kvinnliga partiledaren Anna Kinberg Batra som nu tillträder har under sin väntan i korridoren blivit häftigt angripen av herrar som Mikael Odenberg, Carl Bild, Ulf Adelsohn och Gunnar Höökmark för att nämna några av hökarna. Gamla politiker som inte vill förstå att deras tid är ute. De påstår sig värna om demokratin när de går till angrepp. Jag tror att det handlar om någonting helt annat, de värnar det gamla herraväldet.
Inte bara här i Sverige utan också i USA har feminister börjat formera sig i väntan på Hillary Clinton med idéer om ett nytt mer jämställt samhälle som grundar sig på kvinnlig politisk makt. Kanske är det så att vi är på väg mot ett nytt samhälle där kvinnor inte bara låter sig köras över.
Jag påstår inte att jag är förtjust i Kinberg Batra och definitivt inte i Annie Lööf, mer av Magdalena Andersson i så fall, men kanske kan dessa tre åstadkomma något som innebär en förändring inte bara av det nyliberala samhälle som nu dominerar utan av det samhälle som vägrar jämställda villkor. Dessutom blir en blocköverskridande politik möjlig, när också folkpartisten Jan Björklund lämnar över till Birgitta Ohlsson och KD-bossen till någon av sina kvinnliga partipretendenter. Alla dessa kvinnor kommer att ta steg mot att förändra inte bara det interna partiarbetet, de kommer också att våga pröva tankar som vi hittills bara drömt om. Feminism, ja, men inte bara det, utan ett samhälle som ger rättvisa och frihet åt alla, en social-liberal politisk värld med stark betoning på social..
Tanken om världens frälsning genom kvinnornas ökande makt är ingen ny tanke. Aristofanes, den antika komedins mästare, lekte med idén i skådespelet Lysistrate, där kvinnorna genom kärleksstrejk skulle påverka de krigiska männen för fredens sak. Kanske fordras sådana radikala förslag för att det gamla herraväldet ska få ett slut. Kvinnlig politisk makt för allas väl och ve.