En forskarrapport från högskolan i Gävle visar att människor i kris – 2 000 personer som har cancerdiagnos – söker tröst i naturen. Hela 68 procent svarar så.
Samma grupp lyssnar gärna till ”naturens musik” – fågelsång, vindens sus, havets brus eller vattnets kluckande mot en stenig strand. När sjukdomar och tillkortakommande gör sig påminda behöver människan alternativ och nya upplevelser som går på djupet.
Det här stämmer med svenskens medfödda känsla för och dragning till naturen. Det naturälskande folket, till skillnad från många andra nationaliteter som snarast ser naturen hotfull.
Frågan är om urbaniseringen ändrar på detta grunddrag. Eller finns naturgener kvar från äldre generationer? Att djupt där inne i kroppen finns en grundkänsla för naturen som något livsbejakande, ett behov som ärvs. Kanske det.
Detta skulle måhända sjukvården betänka och skriva ut en dos natur för att vederkvicka sin patient. Istället för dyra mediciner och ingrepp. Sjukvårdskostnaderna skenar, läser vi. Besparingar måste till, än en gång.
Men prövar man alternativ? Finns anledning att investera sig ur krisen i form av friskvård och att locka människor till naturen?
Ibland kan det kännas som att människor glömt bort hur man umgås med naturen på ett naturligt sätt. Att bara sitta vid en strand och se det vida havet – drömma sig bortom horisonten. Att sitta på en sten och börja upptäcka den lilla fascinerande naturen runt omkring – gräs och småkryp.
Att ligga på en mjuk gräsbacke och glo på tornseglarna som svischar omkring i full frihet. Att lyssna till koltrastens ljuvliga drill.
Att luta sig mot en rauk på Fårö när solen sjunker ner i havet. Att sitta vid en bäck och låta vattnet porla genom kroppen. Att livgivas av gullvivor och vitsippor i ett gotländskt änge,
Att vandra på Södra Hällarna eller i Ojnareskogen. Hoppsan, där fick vi en aspekt till – Ojnareskogen som medicin!
Dagens alltmer stressade människor borde få chansen att förundras. Om inte, fortsätter sjukskrivningar och skenande sjukvårdskostnader.
Samhället måste nog stanna upp och besinna en utveckling som drar åt fel håll – från det djupt mänskliga och naturliga, till något onaturligt som tär på vår känsliga, fantastiska kropp. Att tillåta sig att samtala om detta och betrakta det naturnära på ett seriöst sätt.
Men piller och ingrepp är mer påtagligt. Natur och upplevelser mer subtilt och svårgripbart. Så då fortsätter vi väl med det konkreta fast det är dyrt och osäkert i längden.
Naturtänkandet är inte fluff, men man måste vara tuff för att orka vända skutan med allt fler som mår dåligt.
En dos natur gör människan sund.