I sin ledare den 6 september fördömer Erik Fransson förslaget om att se över ett nationellt tiggeriförbud, som presenterats av Moderaterna dagen innan.
Han menar att förslaget inte löser några problem – utan att man istället borde göra som Region Gotland och betala för att underlätta EU-migranters vistelse. Det är en märklig inställning.
Först behöver vi slå fast att tiggeriet ska bort. Det är partierna brett överens om, inte minst är det ett budskap från statsministern. Då är det också rimligt att man diskuterar ett förbud. Allrahelst när regeringens satsningar visat sig fruktlösa.
Som jämställdhetsministern konstaterade tidigare i veckan, vet man inte om samarbetsavtalet med Rumänien egentligen lett till något. Då är det dags att se på nya åtgärder som är mer verkningssamma.
För det andra är det inte en kommuns kärnuppdrag att betala för att underlätta EU-migranters vistelse.
På Gotland handlar det kanske om ett fåtal. Men med fler än 4 000 EU-migranter i landet kan man fråga sig om det är hållbart. För det andra handlar det om så stora summor att det riskerar tränga undan andra åtaganden.
Och vad gäller att det finns andra problem som är närliggande – Fransson nämner bosättningar och oordning i kollektivtrafik – så kan de inte lösas enbart genom förbud.
Men Moderaterna har också aviserat satsningar på fler poliser och höjda polislöner. Jag personligen har debatterat och motionerat om nya lagar som skulle underlätta polisens hantering av illegala bosättningar. Brist på moderata förslag är det inte.
Sen ska man vara ärlig med att vi ännu inte tagit beslut om exakt hur ett tiggeriförbud kan komma att se ut. Moderaterna har stämma den 12 oktober där vi ska diskutera frågan och det kan hända att stämman avslår förslaget. Men oavsett hur stämman beslutar vill jag vara tydlig med att det krävs olika verktyg för att stävja tiggeriet.
Jag vill se fler poliser så att vi kan upprätthålla lagen om att EU-migranter endast får vistas i landet i tre månader, att myndigheterna tar ett större ansvar för de barn som tvingas tigga och att Sverige gör vad man kan för att strypa EU-medel till de länder som diskriminerar sin egen befolkning.
Ett tiggeriförbud är en stark signal om att vi inte accepterar att människor ska tvingas stå på knä och tigga. Men vi behöver såklart göra andra saker också. Så låt oss hålla två tankar i huvudet samtidigt.