Jag minns hur jag våndades inför folkomröstningen. Fanns det någon poäng med att gå med i EU? Utan EU skulle det gå åt skogen för Europa hävdade de entusiastiska anhängarna.
EU skulle skapa ekonomisk stabilitet och inte minst var det enda sättet att klara freden i Europa menade de. EU skulle utgöra en fredlig och stabil zon i relation till sin omvärld.
Så Sverige blev med knapp majoritet medlemmar i en union där krismötena sedan lång tid avlöser varandra, som skakas av ekonomisk instabilitet och främlingsfientlighet och som är oförmögen att fatta gemensamma beslut .
Och där det finns medlemsländer som till och med är bredda att använda militärmakt mot människor från andra länder. Avstånden mellan medlemsländerna blir allt större istället för allt mindre.
Inte en enda av de stora påfrestningarna har EU klarat. De har retat upp medborgarna genom att lägga sig i och detaljstyra mängder av frågor men freden, solidariteten, sammanhållningen och den ekonomiska stabiliteten klarar de inte.
Det pågår inget militärt krig mellan medlemsländerna men det råder heller ingen fredlig samvaro. Man skjuter inte på varandra men man tar sig heller inte fram över det politiska minfält EU utgör idag.
EU har blivit ett verbalt slagfält där de olika medlemsländerna hotar och oroar varandra. Storbritannien ska exempelvis folkomrösta om sitt medlemskap. Just nu är en majoritet för ett utträde. Blir de kvar i unionen kräver de andra villkor.
Ungern har glömt bort när Europa tog emot deras medborgare som flyktingar under Ungernkrisen och bygger nu murar istället för att ge människor en fristad. Det är många länder som demonstrerar att de inte behöver och inte är en del i den union de är medlemmar i.
Hur sjutton ska detta stora europeiska projekt kunna återupprätta tron hos oss på sin gemensamma förmåga?
Vad gör vi med en union som är på flykt från sig själv? Vi kan demonstrera, manifestera och visa solidaritet med alla de som faller offer för EU:s oförmåga vare sig det handlar om enskilda länder eller enskilda individer.
Men vad gör vi med självaste EU-bygget där de bärande balkarna vinglar ostadigt? Vi kan ju inte bara se på och låta det gå som det går och ägna oss åt de inrikespolitiska frågorna som inte har någon EU-anknytning. Vi måste diskutera vårt medlemskap i EU igen och bestämma oss för vad det ska betyda för Sverige.
När till och med EU-kommissionens ordförande Junker säger att ” Det saknas ett Europa i EU just nu, det saknas en union i den Europeiska unionen. Det måste ändras”. Då är det tid för allvar.
EU ska skapa hopp inte hopplöshet