Det knakar i EU. Den 29 mars i år begärde Storbritannien att få lämna EU. Ett resultat av folkomröstningen förra året där nästan 52 procent av väljarna röstade för ett utträde.
I ett flertal länder har allmänna val präglats av medvind för högerpopulister som hetsat mot EU. En intressant notering är att kritik mot EU och försvar av nationalstaten idag kommer från höger.
För 20 år sedan var det vänstersidan som levererade samma kritik. Samtidigt tycks EU:s ledande politiska skikt äntligen förstått budskapet från EU:s medborgare. EU:s fortsatta existens hänger på att medborgarna uppfattar EU som något som faktiskt förbättrar de egna levnadsvillkoren. Och där har EU en hel del att bevisa.
Det må vara så att EU, ofta orättvist, används som syndabock för allehanda nationella problem i medlemsländer. Men EU har ett grundläggande problem – samarbetet bygger på att marknaden har företräde framför människan. EU:s grundlag bygger på frihandel. Och allt som hindrar kapital, varor, tjänster och arbetskraft att röra sig över gränserna kan stå i strid med EU:s regler.
All handel över nationsgränser har kraft nog att omfördela inkomster och förmögenheter. Importerade, billigare, varor och tjänster kan pressa undan nationella företag och arbetstillfällen. Med arbetslöshet eller ökad lönespridning som följd.
Nu tycks även EU har insett att hur marknaden reglers avgör vem och vilka grupper som är vinnare respektive förlorare på EU:s inre marknad. För drygt en månad sedan presenterade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker EU:s sociala pelare för ett mer socialt och rättvist EU.
Pelaren innehåller 20 viktiga principer och rättigheter för att arbetsmarknader och välfärdssystem ska vara rättvisa och välfungerande. Pelaren är dock inget annat än en papperstiger. Det är till stor del frivillig och inte juridiskt bindande. Avsikten är god. Men det räcker inte. Jag drar mig inte för att hävda att om EU:s regelverk för den inre marknaden tvingar fram underbudskonkurrens och sociala klyftor så har EU ingen framtid.
EU:s inre marknad måste underordnas rättvisa och sjysta arbets- och levnadsvillkor. Ett första steg skulle vara att skriva om EU:s grundlag så att grundläggande fackliga fri- och rättigheter överordnas de ekonomiska friheterna på EU:s inre marknad.
Det handlar inte om att ge EU ny makt. Tvärt om. Det handlar om att ge EU:s medlemsländer kontroll över den egna arbetsmarknaden. För Sveriges del skulle det medföra att alla som arbetar i Sverige gör det under svenska regler och till svenska kollektivavtal.
Den enda framkomliga vägen för ett mer rättvist EU är sätta människan framför marknaden.