Det fanns en tid då kapitalismen kunde hanteras på ett försvarbart sätt av det demokratisk/politiska systemet. Det som medförde rekordårens utveckling mot välfärd och välstånd. Den tiden är nu över. Den kapitalistiska konsumismen har tagit alla i ett järngrepp. Vi håller på att konsumera oss till döds. Följdsjukdomen heter klimatkrisen.
Naomi Klein, den välkända amerikanska journalisten, har i bokform formulerat den nya avgörande ståndpunkten i bokform: med rubriken ”This changes everything” (Det här förändrar allt). Det är en ståndpunkt som kraftfullt understöds i Ola Söderholms podcast, där han samtalar med humanekologen Andreas Malm om ”Stormens utveckling” där ett långt seriöst resonemang leder fram till slutsatsen att det med största sannolikhet är för sent och att ”det hela går åt helvete”.
Det är tankar som många går och bär på. Inte minst de unga i Greta Thunbergs spår. EU-valet skulle kunna ses som en möjlighet att gemensamt bryta ett ohållbart levnadsmönster som innebär överexploatering av natur och människor.
Partiledarna har samlats till TV-debatt och sedan till riksdagsdebatt på väg mot detta viktiga val. Vår statsminister Stefan Löfven, menade att EU-valet kunde ses som en folkomröstning om högerextremismen och sa sig vara oroad över M och KD:s mjuka hållning mot SD. Men längre kom han liksom inte, tilläts han inte komma, till klimatkrisen. Återigen demonstrerades oenighetens grunder istället för en enighet omkring den viktigaste frågan av alla.
Löfven pressades hårt av inte minst glödhoppan i KD, Ebba Busch Thor (som snart nog måste explodera av högmod, allt annat än kristet saktmod). Expressen menade, att hon krossade Stefan Löfven. Ett omdöme som saknade grund i den verklighet som snarast handlade om trista utstuderade påhopp. Inför EU-valet har Busch Thor stärkt fronten med den verkliga krigaren Sara Skyttedal. I sin strävan efter politisk makt tycks de inte sky några medel. ”Lagom” kallar de sin ståndpunkt som om de ingenting begrep.
Men kanske är det så att högerextrema nationalistiska och konservativa krafter tillsammans är på väg att på allvar utmana den västerländska demokratisk/politiska hegemonin och att detta skapar ett allvarligt läge där klimatkrisens irreversibla process inte kan hejdas. Det räcker inte med borgerlig klimatpolitik, det fordras statliga och övernationella överenskommelser. Parisavtalet måste ses som en nödvändig inledning till en omställning av produktionsprocessen mot en fossilfri värld. EU-valet är en folkomröstning om såväl högerextremism som klimatpolitik.