Solidariskt engagemang. Medmänsklighet som lyser. Det är så påtagligt nu, en våg som plötsligt väller fram. Bilder (den på lille Aylan) och skakande rapporter.
Mot detta står främlingsfientliga budskap. Stängda gränser. Otäcka stängsel för att stoppa förtvivlade människor på flykt. Ledare med hjärtan av sten, som i Ungern.
Eller ta de finska demonstranterna i Torneå som vill stänga flyktingar ute. En skrämmande brist på historia. De minns inte sina äldre generationers flykt för sina liv på 40-talet undan krig, som togs emot med värme i Sverige.
Alla dessa främlingsfientliga yttringar vi med sorg noterar – från ord till stängsel – har totalt missat det självklart mänskliga: att människan under sin korta livstid måste hjälpas åt.
Det krävs på alla nivåer i våra samhällen – mellan kompisar och vänner, i skolan, på arbetsplatsen, i kommunen, i världen.
Människans varande handlar om att vandra tillsammans. Nära eller på avstånd. Alltid med omtanke och medkänsla. Människor har i alla tider vandrat fritt över kontinenter, tills gränser sattes upp.
Jag tänker på den man som grävdes fram på 90-talet i närheten av min barndomsstad Ulricehamn. Ett sensationellt fynd, minst 5 000 år gammalt.
Analysen av hans genuppsättning visar att han härstammade från ett område där Syrien nu ligger. Historien går igen.
Flyktingströmmarna går mest till Europa. Men majoriteten flyktingar fastnar i närområden. De tillfälliga flyktinglägren blir allt för ofta permanenta. Så ovärdigt för människan. Barnen drabbas värst och stannar i sin utveckling.
Flyktingkrisen går inte att lösa trots all den konstruktiva solidaritet som vi ser i Europa och där USA nu också gått med på ett visst mottagande av flyktingar från Syrien.
Nej krisen kan bara lösas vid källan. Det vill säga i Syrien. Varför kraftsamlar inte världssamfundet för att stoppa kriget?
För de solidariska och hjälpande människor som nu engagerar sig är detta svårbegripligt. Att ledare i länder och i internationella organ inte kan drivas av den medmänsklighet som strömmar från folket.
Jo, i rättvisans namn ska sägas att flertalet politiskt valda känner som den breda allmänheten. Men varifrån kommer då handlingsförlamningen? Bristen på konkreta åtgärder utifrån vad miljoner människor kräver, önskar, vädjar och ber om.
Nummer 1: Stoppa kriget! Det finns ingen annan varaktig lösning. Det är ovärdigt att tvingas lämna sin hembygd. Tänk själv – att tvingas bort från det man älskar på Gotland, i Sverige.
Nummer 2: Visa värme och solidaritet när det väl händer. Människans stund på jorden måste vara värdig för alla.