Att vara en garant för fred. Så var det tänkt när FN bildades 1945 och tog över efter Nationernas Förbund.
Målet var en bestående världsfred. Världen hade fått nog efter de två världskrigen. Nationerna skulle fritt bestämma sin framtid och alla människor skulle få ett bättre liv. Kränkningar av mänskliga rättigheter skulle bekämpas.
Det var visionen. Men hur blev verkligheten? Vi vet – det blev inte riktigt så som det var tänkt. Varför?
Världen är komplicerad – med sina gränstvister, med sina maktfullkomliga diktatorer och despoter, med sina orättvisor, med kärnvapen och andra vapen som utvecklats och en miljö som försämrats. Lägg därtill brutala etniska konflikter.
Ingen god prognos för framtiden.
Och samtidigt gör FN så oändligt mycket bra och gott. De olika fackorganen gnetar på med höga ambitioner. Mycket blir bättre i världen, men observeras inte för de stora konflikterna som dominerar i ett nyhetsflöde. För det är ju nyhetsflödena som styr de flesta människors syn på sin omvärld.
Därmed styrs också synen på FN. Orättvist, för FN behövs. Men borde ges starkare muskler och tydligt formellt mandat att agera. Nu är vingarna klippta: dels att varje stat är suverän, dels vetorätten i säkerhetsrådet.
Då blir det svårt att agera med den kraft som krävs i kriser. Då tvingas FN arbeta på en lägre nivå och söka påverka från grunden, vilket man gör just genom fackorgan och andra hårt arbetande grupperingar där människor och länder möts och kan lägga grund för förståelse och i förlängningen för fred.
Ett gott exempel är millenniemålen. De åtta mål som just avrapporterats, med goda resultat för flera av målen.
Att halvera fattigdomen nåddes redan 2010, lika många flickor som pojkar går nu i grundskola, bekämpning av HIV/AIDS/TBC/malaria har varit mycket framgångsrik.
Barnadödligheten har minskat kraftigt och mödradödligheten har halverats. Men sämst i klassen är koldioxidutsläppen som gått åt fel håll. På många viktiga områden blir världen bättre tack vare FN:s kraftfulla insatser.
Nu har FN just beslutat om nya globala mål för hållbar utveckling. Dubbelt upp denna gång. 16 mål. Är det bra? Alla delmålen behövs, men det blir nog svårare att arbeta effektivt med så många mål. Dock är det hoppfult att notera tydligheten i några av målen: ”Utrota fattigdom i alla dess former överallt”, ”Uppnå jämställdhet och stärka alla kvinnors och flickors ställning”. Andra mål är mer vaga.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon sammanfattar: ”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna.”
Ja, så är det! FN behövs som en motor.