Friskolereformen med skolpeng infördes 1992 av regeringen Bildt. Målet var att öka variationen av skolor, skapa konkurrens mellan skolorna, ge större kostnadseffektivitet och valfrihet. Ett syfte var också att ge nedläggningshotade skolor i glesbygd med nytt privat huvudmannaskap en andra chans. Det fungerade ganska bra i början när ideella krafter startade friskolor. Vi hade Hangvar skola, som dock bara överlevde något år och Donnergymnasiet i Klintehamn och Slite som klarade ett antal år innan de köptes upp.
Så såg det ut i hela landet. De små ideella köptes efterhand av stora koncerner och friskolor i glesbygd blev sällsynt. Däremot expanderade friskolorna i städerna där konkurrensen fungerade ganska bra.
Med facit i hand kan vi på Gotland se att glesbygdsskolorna förlorar elever då allt fler unga på landet vill gå i Visby. Inte så konstigt, unga dras till städer där det händer saker. Idrott, hamburgerställen, bio, affärer och andra nöjen gör att många väljer en Visbyskola istället för den de annars skulle ha gått i. För skolorna i Visby är inte generellt bättre än landsbygdsskolorna. Avstånd är en annan orsak till att Stenkyrkabarn väljer Visby medan Lärbrobarn väljer Slite. Men vi ser också en ökande trend att även barn som bor långt från Visby söker sig dit. Kvar står regionen med halvfulla landsbygdsskolor.
Skolpengen skulle ge rättvisa var det meningen. Men som de flesta förstår behöver en klass med 12 elever lika många lärare och annan personal som en klass som har 25 elever.
Då Region Gotland vill stötta de små landsortsskolorna måste man ge dem extra tilldelning. Men då måste man också ge övriga skolor som är fyllda med elever extra pengar.
Varför tyckte regeringen Bildt tyckte att det här var bra? Antingen ansåg man att glesbygdsskolor skulle läggas ner i större utsträckning då de inte blev lönsamma eller också var man så sluga att man medvetet ville göda främst friskolor i städerna med skattepengar.
Detta är rena Ebberöds bank som sätter kommunerna i ett svårt läge. Att det ännu finns människor som hett försvarar detta system förvånar mig. Visst kan ideologier göra människor blinda. Men när det är så uppenbart undrar jag över om inte försvararna är aktieägare i dessa friskolor.
Jag är långt ifrån ensam om min kritik. Sakkunniga, politiker och lärare kritiserar systemet och tillsammans med kritiken mot företag inom välfärdssektorn är den stor. Tänk på det när du ska rösta i höst. Vill du rösta på ett parti som medvetet vill dränera kommunerna på pengar och lägga ner glesbygdsskolor i en snabbare takt?