I Danmark höll man nyligen riksdagsval där Dansk Folkeparti gick starkt framåt och blev största borgerliga parti. Sannolikt kommer de nu att ingå i den danska borgerliga regeringen.
De danska socialdemokraterna försökte försiktigt anamma den främlingsfientliga politiken men misslyckades ändå att behålla makten.
I Finland ska Sannfinländarna ingå i regeringen. Finland, ett land som sedan länge intar en mycket restriktiv flykting- och invandrarpolitik. Inte heller där hjälpte det att flera partier i praktiken försvarar sin njugga invandrarpolitik.
Och i Norge har Fremskrittspartiet varit ett av regeringspartierna sedan 2013. Där har det inte gått så bra, för i regeringsställning måste de ta hänsyn till all politik, inte bara spela på nationalismen.
Sverige har inte gjort som sina nordiska grannar, ännu ska man kanske tillägga, för det börjar kikas åt vårt eget främlingsfientliga riksdagsparti på sina håll. Inte minst Decemberöverenskommelsen har gjort att en del borgerliga politiker har börjat mumla i skägget.
Alternativet till DÖ var inte enkelt. Med borgerliga partier som totalvägrade att släppa blockpolitiken hade bara ett kostsamt nyval varit alternativet och det hade sannolikt inte förändrat något.
Sympatisörer till SD tycker att de övriga ska samtala med dem, men då de inte själva vill diskutera annat än att andra partier ska falla platt till marken för deras invandrarpolitik är den vägen stängd.
Ser man lokalt på Gotland så är de lokala sverigedemokraterna i fullmäktige tysta i debatterna och har inga egna förslag. Utom när det gällde att ta emot flyktingar förstås.
De fyra högerpopulistiska partierna i Norden är förstås olika. Men några av dem, däribland SD (där främst lokala SD-politiker yttrat sig) har påfallande likheter med de invandrargrupper som de ogillar mest. De ser ner på olika folkgrupper, ogillar alla religioner utom den ”rätta”, uttrycker sig förlåtande om våldtäkter i äktenskapet, drivs av homofobi och ser kvinnan som den som ska stå vid spisen och föda barn.
Och uttalar sig gärna om stränga straff som det bästa mot olika brott. Inte helt olikt vissa extrema grupperingar i Nordafrika och Mellersta Östern. Två sidor av samma mynt?
Därför är det lite märkligt att dessa partier får ökat stöd, inte minst kvinnornas. För sympatisörerna är knappast rasister eller avskyr andra folkslag. Nej de tror antagligen på enkla lösningar på komplicerade problem.
Men krig och 60 miljoner flyktingar försvinner knappast för att vi stänger gränserna, det har EU redan prövat på med båtflyktingar som ett förskräckande resultat.