Hanna Westerén (S), föräldraledig riksdagsledamot för Gotland skriver om den höga konsumtionen dagarna före jul. Ett kärt tema. Däremot hördes hon inte av när alla fackföreningar i år krävde och drev igenom över två procent i lönehöjning. Man kommer att kräva lika mycket nästa år igen. Utom förstås de fackförbund som anser att de släpat efter (gäller de flesta) och måste få mycket mer.
För vad behöver svenskar högre lön om inte för att kunna konsumera ännu mer? Det finns ett vattentätt skott mellan dem som talar om tillväxt, fackliga rättigheter och lönekamp och dem som talar om vår konsumtion som driver mot katastrof för planeten. Ledarskribenten Hanna Westerén måste faktiskt välja vilken sida hon vill stå på. Jag vet att det är en diskussion som socialdemokrater inte vill ha.
Inflationen är så låg att varje lönehöjning blir ”mer pengar i plånboken”, fackens paradgren. Fler Thailandsresor och fler nya köksinredningar med grejor importerade från något låglöneland. Vi vill ju inte själva betala vad det kostar att producera med svenska löner. Att kommunen måste minska sin personal ytterligare för att klara lönehöjningarna behöver fullmäktigeledamoten Westerén inte bry sig om?
Vilket ansvar är socialdemokraterna i verkligheten beredda att ta för att minska konsumtionen?