Grunden till höjd levnadsstandard är ökad produktivitet, inte att vi arbetar hårdare, tar flera risker eller förstör miljön ,utan smartare, med ny teknik och att lägga ned lågproduktiva jobb som inte kan bära rimliga löner. Med den teknik som fanns 1950 hade det i dag krävts 50 miljoner anställda och en befolkning på 100 miljoner för att producera vad 5 miljoner klarar av i dag. Vi har faktiskt sparat in 45 miljoner jobb. En enorm produktivitetsökning.
Detta har möjliggjort att vi också kan klara att ha en livslängd och pensioner som man 1950 hade sett som helt utopiska. Ett exempel är att om vi ringt lika mycket som i år men haft den gamla tekniken med telefonister hade vi behövt fem miljoner i växlarna - det vill säga alla som jobbar - helt omöjligt.
Problemet är att sedan alliansregeringen tog över har inte produktiviteten i ekonomin ökat. Flera orsaker finns men den regeringen satsade på låglönejobb och låglönesektorer medan våra kronjuveler drog ned eller flyttade utomlands.
Ekonomin har därför inte som tidigare gått framåt utan sidledes. Vi har fått en ”krabba-ekonomi” utan höjd produktivitet och utan möjlighet till långsiktig ökning av standarden. Kortsiktigt har många fått det bättre genom att det tidigare stora budgetöverskottet blivit ett stort underskott, gemensamma tillgångar sålts ut till underpriser, resurser fördelats om från svagare till rikare grupper och ränteläget globalt fallit.
”Krabba-ekonomin” måste brytas och effektiviteten ökas och lågproduktiva jobb pressas. Då klarar vi de eftersatta behoven och behöver inte oroa oss över att antalet äldre växer snabbt.
En ökning av produktiviteten med tio procent motsvarar att fem miljoner som jobbar gör lika mycket som fem och en halv miljoner idag. Vi får en ”osynlig” ökning av arbetsstyrkan och det utan att det krävs nya bostäder, vägar, energi eller mer förstörd miljö. Ökar produktiviteten med två procent per år ger det lika mycket som ett årligt tillskott på hundratusen i arbetslivet.
Om man därför uthålligt vill nå en högre standard med mera resurser till vård, skola, arbetstidsförkortningar och klara de äldres standard ska man öka produktiviteten. Självklart också ta bort arbetslösheten och möjliggöra för alla att få ett bra jobb. I dag verkar tyvärr många felaktigt tro att lösningen är en stor arbetskraftsinvandring.
Redan på kort sikt förvärras då bostadsbristen, trängseln och miljöproblemen. Och man skapar än värre framtida problem eftersom antalet äldre i framtiden blir ännu fler och då måste man i evighet fylla på arbetsstyrkan med på sikt många miljoner.
Teoretiskt sett skulle Sverige när nästa istid kommer ha en befolkning på en miljard – naturligtvis helt befängt.