Äntligen ska taket i a-kassan höjas. Den har legat på samma nivå sedan 1990-talet och har inte följt samhällsutveckling och inflation.
Höjningen är ett löfte som Socialdemokraterna länge har haft på sin agenda och som väldigt många har väntat på. Nivån på den högsta ersättningen höjs från 14 900 kr till 20 000.
Bra kan man tycka, nu får även de med högre löner högre a-kassa. Men Socialdemokraterna verkar ha gjort ett grundläggande misstag, syftet med a-kassan är inte bara en inkomstförsäkring. Det ska också skapa ökad jämlikhet inom gruppen och det gör man inte här.
De som redan är inne i systemet eller hade lägre lön får ingen höjning alls. Det gäller var fjärde medlem i a-kassan, varav de flesta kvinnliga låginkomsttagare. Många av dem har haft deltidstjänster eller inte lyckats få ihop ett fullt villkor (ett års arbete som medlem i a-kassan).
Nu säger Ylva Johansson att man vill sänka tröskeln för att kunna få a-kassa och det är bra, men det ursäktar inte det faktum att de som idag får lägst ersättning inte kommer att få ett öre mer i plånboken.
Nu kan man tycka att det här är ett olycksfall i arbetet och att man kanske kommer att korrigera det när tiderna blir bättre. Men tyvärr har man gjort samma sak med pensionerna. Samtidigt som man höjer inkomstpensionen planerar man nämligen också att sänka garantipensionen, den som oftast går till de mest ekonomiskt utsatta pensionärerna.
Visserligen ska man samtidigt sänka pensionärsskatten och bostadsbidragen ska höjas, så det lär bli en förbättring för många, men de som kämpar kvar i sin gamla stuga på landet lär få färre kronor i plånboken.
Vill S fortsätta att traska på under 30 procent i opinionsmätningarna ska man naturligtvis fortsätta att göra sådana här halvhjärtade reformer.
Men vill man genomföra en riktig socialdemokratisk politik måste man se till att S hjärtefråga, trygghetssystemen, också fördelas rättvist och inte som nu gör spännvidden ännu större mellan låg- och höginkomsttagare.
Den ansvarige S- ministern Ylva Johansson har under de borgerliga åren inte direkt rosat (arbetslöshets)marknaden.
Hon var en av påskyndarna av systemet med att arbetslösa ska redovisa sökta arbeten varje månad. Något som nuvarande chef på Arbetsförmedlingen har insett är ett väldigt byråkratiskt och resurskrävande arbete som istället kunde ha lagts på att ragga arbetstillfällen hos arbetsgivarna.
I mina kontakter med S-gruppen i arbetsmarknadsutskottet försvarade hon och några till beslutet och förstod inte alls farhågorna.
Det kanske är dags att pensionera henne nu och sätta in en minister som bättre förstår frågorna?