Under senare år har det blivit allt tydligare att nyliberala idéer och politik är på kraftig tillbakagång. De klyftor som uppstår när marknaden dundrar fram och skapar vinnare och förlorare genom att driva in kilar i samhällen och mellan länder beskrivs allt oftare som allvarliga problem.
Tecken på omsvängningen finns över hela västvärlden. Förra året ställde sig EU-parlamentet bakom förslaget att ett så kallat socialt protokoll ska införas i EU:s fördrag – det vill säga i EU:s ”grundlag”.
Även Internationella valutafonden och Världsbanken har varnat för effekterna av ökade klyftor i världen, där den förre forskningschefen Branko Milanovic varit en av de tydligaste kritikerna.
Att luften sakta men säkert håller på att gå ur det nyliberala tankesättet gläder mig som välfärdsinriktad socialdemokrat. Samtidigt är det ju uppenbart att det nyliberala individfokuserade idéarvet kommer leva kvar under lång tid framöver. Inom vänstern i Sverige existerar inte längre någon egentlig kritik mot globalisering, frihandel eller EU-projektet. Och likadant ser det ut i hela västvärlden – vänstern bär upp det liberala idéarvet. Något förvånande kanske är det istället inom de konservativa som kritiken mot det nyliberala växer som starkast.
För svensk socialdemokrati ser jag i det förändrade politiska landskapet två utmaningar. För det första: Sverige är ett litet land med stor öppenhet mot omvärlden för handel, kapital och arbetskraft. Det har bevisligen tjänat Sverige väl under decennier. Men samtidigt är det en ofrånkomlig sanning att öppenhet och handel skapar förlorare.
Jobb försvinner och arbetsvillkor pressas av marknadskrafter. Svensk arbetarrörelses inställning har alltid varit att öppenheten mot omvärlden skapar ett välstånd som är så stort att förlorarna, genom arbetsmarknadspolitik, välfärd och livslångt lärande, kan kompenseras fullt ut. Alla blir då vinnare. Men gäller det fortfarande? Inkomstklyftorna breder ut sig även inom Sverige. Klarar den breda välfärden att lyfta och kompensera en växande underklass?
Kan vi fullständigt överblicka de långsiktiga effekterna av att ägandet av svenska företag flyttar utomlands. Dessa frågor men även farhågor över svaren återfinns bland en stor del av befolkningen. I USA bar det Donald Trump hela vägen till presidentskap.
Den andra utmaningen för oss socialdemokrater blir följaktligen att med politik och sakliga argument bemöta den berättelse som konservativa runt om i världen just nu formulerar.
En berättelse om att det är den liberala vänstern som bär skulden för ökade klyftor och pressad välfärd. Vad som är sant eller inte brukar spela mindre roll när politiker säger sådant som väljarna vill höra.