Nytt år och vi ser framåt, lockande men samtidigt lite skrämmande.
I takt med att robotar tar över jobben minskar skatteintäkterna och därmed den välfärd vi vill behålla, det är ett faktum idag. I prognoser säger man att upp till 45 procent av dagens jobb kommer att automatiseras. Det är också en skillnad mot när industrin automatiserades.
Då var det enkla monotona jobb som försvann, men det skapades istället andra jobb. Det sägs att vi kommer att skapa nya jobb även den här gången, men är det så?
Morgondagens robotar blir intelligentare, allt från chaufförer inom transportsektorn till matautomater i hemtjänsten. Den som tror sig sitta säkert ska nog fundera ett varv till. När robotarna kan göra nästan allt som vi kan, varför då anställa en människa?
De som blir kvar är de som leder, analyserar och fattar beslut. Forskare, ingenjörer och lärare kommer sannolikt att behövas även i fortsättningen. Vinsterna tar robotägarna hem. Men vem ska köpa deras varor när arbetslösheten stiger och statens kassa blir mindre?
Det finns ett sätt att lösa det här och kallas socialism. Något som många backar för. Men har vi något val? När klyftorna i ett samhälle ökar, ökar också slitningarna.
På 1970-talet fanns det ett förslag som kallades Proms. Skatt på produktion istället för på arbete. Tiden var inte mogen för det ännu, men i dagens globaliserade samhälle finns det bättre förutsättningar om många länder kan gå samman och införa produktionsskatter.
Den behöver inte heller vara så hög för att ersätta exempelvis arbetsgivaravgifterna. EU har redan lagt förslag på att robotar ska få status som elektroniska ”personer” och därmed kunna beskattas. Robotar betalar helt enkelt skatt som försörjer medborgarna.
Kortare arbetstid är också ett sätt att dela på de arbeten som kommer att finnas kvar, även det en av många avskydd reform. Med 20 miljoner arbetslösa européer måste något ändå göras.
Stefan Fölster på Reforminstitutet säger till Göteborgsposten att vi i realiteten redan har Medborgarlön halva livet. Först som barn och sedan som pensionär. Därmed blir också Medborgarlön aktuellt som en del i att försörja ett lands innevånare, något Finland redan prövar på.
Vågar Sverige ta steget eller ska vi luta oss åt att ”det ska vara som förr”? Utvecklingen kan vi inte stoppa. Antingen följer vi med och gör det bästa av den eller också sätter vi ner klackarna och låter robotarna ta över våra arbeten och löner utan motprestation.