Carl Jonas Love Almqvist tvingades i landsflykt 1851 och blev kvar där fram till sin död 1866. Han längtade ständigt till Sverige. Hjärtskärande beskriver han denna sin längtan i boken Om svenska rim. Där kan det låta så här:
Vem är väl den på jordens vida rymd,
som njutit smaken
av krusbär och av stora, söta, röda stickelbär
På liknande sätt längtar han efter sillsallad, knäckebröd och palt.
Han frågar sig vad andra världsdelar har att komma med. Intet – för blott Sverige svenska krusbär har.
Det är inte utan att man tänker på Almqvist i den flyktingsituation som vi nu ser, främst från Syrien. Så är det för alla flyktingar genom alla tider – man älskar sin barndomsbygd. Allt det som minner om hembygden – vänner, natur, mat och ”krusbär”. Almqvist tänker man också på när svenska traditioner och svenska värderingar flödade ut från Almedalens scen under politikerveckan. Nä, det var inte SD som basunerade ut detta. Det var de andra partierna som tycktes övertrumfa varandra i det svenska. Flertalet partier rättar in sig i ett slags SD-led om både det nationella och att sätta stopp för flyktingströmmar. Det är bedövande trist att behöva åse detta.
Det visar nu hur valhänta partierna är att söka möta SD. Så är det också ute i Europa. Därmed tillåts det nationalistiska dra fram som en präriebrand när politiken istället behöver vattna sina länder för att låta medmänsklighet, solidaritet och kreativ integration grönska.
Ingen tycks finna formeln för att bemöta dessa enkla budskap om den nationella identiteten. Så länge människor känner sig osäkra om sin framtid utgör de en grogrund för frön som sprids ut och kan växa till hotfulla grödor.
Minns Hitler som spelade på enkla strängar som drog människor till sin bruna ideologi. Med resultatet eländes elände. Samma visar sig historiskt i alla länder med diktatoriska regimer.
Hur kan land efter land i dagens Europa låta dessa irrläror få fotfäste när recept finns på hur dessa sjukdomar kan botas i tid. För en sjukdom är det när grupp ställs mot grupp. Detta sker i de demokratiska länderna i Europa där människors lika värde ligger som en grundplatta. För så är det väl?
Det finns inga enkla lösningar på komplicerade problem. Men alla människors lika värde är ett bra riktmärke.
Alltså gäller det att inge människor hopp om en god och trygg framtid. Att övertyga om att människor från andra länder inte utgör ett hot utan en tillgång på många sätt.
De gamla partierna i Sverige, och i hela EU, måste sätta sig ner för att konstruktivt möta människors oro.
Almqvists ”krusbär” finns överallt – ett uttryck för människors längtan efter ett gott liv.